Insändare Jag tror att kvinnor runt 30 är de mest stressade människor som finns.

Trycket på dem är både enormt och orättvist. Allt ska de hinna; karriär, familj, utseende. Gymmet inte att förglömma. Ett av många måsten. Och sen latta med sina kompisar – som också de håller masken och är sååå cooola.

Mitt i allt ska kvinnan baka, shoppa, gå på konstutställningar, blogga (gärna stil och mode), lägga ut bilder på sina vackra och aktiva bebisar. Samt partaja.

Om inte den drömlika karriären redan är här så väntar den åtminstone runt hörnet som belöning för hennes osannolika insatser på jobbet.

Hur nu allt detta går ihop.

Att leva sitt liv via förljugna sociala medier kan nog knäcka vem som helst. Alla vet att alla ljuger om sina fantastiska liv, men ändå … ett litet frö: ”Hon som säkert klarar en del av allt det här, på riktigt, hur bra är inte hon … och hur värdelös är då jag?”.

Tur man är gubbe och +50. En tydlig föredetting. Inget att leva upp till. Inget att bevisa. Jag får erkänna att jag är trött, trist och grå. Så himla skönt.