Insändare Tack för mig.De tre åren i Kommunens pensionärsråd har varit lärorika. Jag som alltid varit egen företagare har haft kort väg mellan idé och handling, så icke i kommunen. De började riva stadshotellet år 2010. Och 2018 är där alltjämt en grop och stort hål i kommunkassan. Mina första frågor 2015 gällde gratisbussar för åldersrika, trygghetsboenden, sneda trottoarer för rullatorer.

Inget har blivit bättre. Däremot har vi informerats om digitalisering!

Alla ni som klarar det nya kan också drabbas av stroke, parkinson, demens, glömska. Då är det ingen trygghet med ständigt uppdaterade datorer. Koder som jag glömmer.

Var är telefonen? Panik!

Jag hör telefonen men hittar den inte, den är inte uppladdad! Jag kan inte sms:a, swisha och så vidare..

Vi informeras om hemsjukvård, robotövervakning, äldreombudskvinnan, anhörigkonsulent. Var finns trygghetsboenden och valfrihet i livets slutskede?

Villa Sandgatan med volontärer är mycket bra , men säkerhet för äldre gör mig lätt paranoid.

Vi har gjort studiebesök på många äldreboenden, vänner frågar: ”vilket är bäst”? Jag blir betänksam, var kan jag tänka mig att bo? Inte ensam hemma med folkvandring av hemtjänstpersoner, centralt men där jag slipper korridorer, får därlagad mat, personalen är välinformerad och känner sig uppskattad. (De har lön och tidsschema som inte kramar musten ur dem).Möjlighet att komma ut, alla dagar.

Mycket beror på föreståndarens syn på gamla och glömska personer och övrig personals möjlighet, till handledning och vidareutbildning. Alla boenden kan bli bra.