Insändare "Pussel-läggarnas” första utkast för­vånar och förskräcker. Har vi i Enköping inte lärt oss någonting av den sorgliga historien med Stadshotellet? Nu tycks tjänstemännen vilja bädda för tre nya trauman när de tre kulturhusen i Kyrkbacken föreslås säljas.

Kommunen – vi alla som bor i kommunen – äger i dag fyra kulturhus: Joar Blå, Gamla Tingshuset, Gamla gymnasiet och Gymnastikhallen (ägs av kommunala bolaget EHB). Alla har höga kulturhistoriska värden var för sig. Värdet på de tre i Kyrkbacken ökar dessutom genom den samlade miljö de utgör. Tillsammans med Vårfrukyrkan, S:t Ilians kyrkoruin och Afzelius gamla prostgård utgör de inte bara en pusselbit i stadens historia – de är en omistlig del av stadens historia. Varje stadshistorisk promenad som museet anordnar ­besöker dessa kvarter.

Jag trodde att historien med Stadshotellet var läro­rik: Såld till privat ägare 1985, därefter misskött av sin ägare både när det gällde fastigheten i sig och dess inre verksamhet så att politikerna i kommunfullmäktige inte såg någon möjlighet att hindra en rivning för tolv år sedan.

Efter rivningen en förargelsens grop innan kommunen för dyra pengar återtog ägandet. Den enkla lärdomen är: Sålt är sålt! ­Efter det kan inte längre våra demokratiskt valda företrädare rädda hus med kulturhistoriska värden hur gärna de än vill. Dessa fakta och effekter kan ingen ”långsam och medveten försäljning” (vad nu det är?) som pussel-läggarna skriver om hindra. Sålt är sålt och vad som händer därefter kan ingen säljare få några garantier om. Det blir ofta dessutom nya ägare med tiden och de gör som de vill med sin egendom, typ som med Stadshotellet.

När nu kommunen (vi) är lyckliga ägare till dessa fyra kulturhus borde den självklara strategin för pussel-läggarna vara att behålla dem och fylla dem med kulturverksamhet. Till stor del är det så redan idag. Bibliotek och bio i Joar, konsthall med mera i tingshuset och kulturskolan i Gamla gymnasiet.

Gymnastikhallen däremot är nästan tom efter att försöket med att göra om till bostäder, turligt nog för kulturhistorien, misslyckades.

Kulturverksamheten i kommunen behöver ökade lokalytor och de finns till stora delar i dessa fyra hus. Låt biblioteket expandera i Joar. Öka nyttjandet av Tingshuset med bland annat kontor för delar av Upp­levelseförvaltningen som sitter trångt eller föreningar. Utveckla gymna­stikhallen för föreningslivet och kulturskolan med flera mindre scener, ateljéer med mera som kan fylla denna fantastiska byggnad utan att exteriören förvanskas.

Vinsterna med denna strategi är att kommunen räddar och bevarar sin fyra kulturhus och minskar behovet av investeringar på ”Joar-tomten” som pussel-läggarna försåtligt kallar den. De stora utbyggnader som döljs bakom deras förslag, om allt som räknas upp ska rymmas, skulle inte bara förstöra den nuvarande byggnadens kulturhistoriska värde utan dessutom inkräkta på och störa upplevelsen av den närbelägna Drömparken.