insändare I Dagens Nyheter 13/1-18) läste jag hur en man dömdes till fängelse i 15 år för mord. Han har nu suttit av nio år. I den granskningen som DN gjorde visade det sig att utredningen hade brister. Bland annat hade ingen brottsplatsundersökning i lägenheten gjorts av polisen.

I samma tidning skrivs om det så kallade saxmordet då en tolvårig pojke pekades ut som skyldig, men även här visade det på brister i förundersökningen.

Under hela hösten så har vi översköljts av artiklar om våldtäkten i Fittja. Då kunde ingen ställas till svars för brottet eftersom polisen gjort en bristfällig förundersökning.

Hur ska vanliga medborgare kunna ha förtroende för polisen? De poliser som varit ansvariga för dessa undersökningar, ställs de till ansvar för det undermåliga arbete de gjort? Här handlar det om att vanliga människor får sina liv förstörda på grund av deras bristande hantering.

Alla tre exempel är brott som har uppmärksammats på riksnivå men hur ser det ut lokalt? Alla andra samhällsinstitutioner granskas och utvärderas ur olika synvinklar med jämna mellanrum. När ska det bli dags att göra samma sak med polisen? Och då inte bara på riksnivå utan statistik på vad polisen lokalt uträttar och på vilket sätt de gör det. Hur stor procent klaras upp och vilka brott klaras upp? Hur ser siffrorna ut här i Enköping jämfört med andra distrikt?

En annan aspekt som också bordes belysas i en utvärdering är hur medborgarna tycker att bemötandet från polisen är. Lisa Magnusson, ledarskribent i DN skriver 12/1 att polisen är mest framgångsrik när den finns där i vardagen. ”Det är genom vänlig närvaro den vinner respekt och bygger förtroende, det visar forskningen ” fortsätter hon. Gäller det vår stad också?