Insändare Bankerna har lyckats med det ingen trodde var möjligt.

Alltså att stänga kunderna ute.

Nu gör polisen samma förvandlingsnummer.

Hos enköpingspolisen gäller, i februari månad, fortfarande sommartid med öppet enbart tre dagar i veckan. Hösten kom, vintern kom - men fem dagars normala öppettider återkom inte!

Alltså, tre dagar öppet i Enköping. Två i Bålsta, mot tidigare måndag – fredag på båda ställena.

Nu har nästa geniala drag kommit, antagligen beordrat från högsta våningen på den stora polisborgen i Uppsala:

Inget drop-in för pass. Du kan alltså inte bara stövla in längre på poliskontoret och kräva, det egentligen självklara, som heter service – och ett pass i slutänden.

Ånej, du ska boka via datorn och snällt acceptera den tid får, skrapa med foten och – närmast på nåder – få komma in på polisstationen.

Jag minns när polisstationen i Enköping var öppen sex dagar i veckan och bemannad dygnet runt. Behövde du hjälp kvälls- eller nattetid var det bara att ringa på en klocka – och tänk, en människa i uniform kom och öppnade.

Oavsett hur du nu kallar på hjälp får du, i bästa fall, svar från Uppsala. Rena turen om det finns en polisbil runt hörnet, det vill säga på hemmaplan i Enköping.

Vi svenskar är bra snälla. Vi accepterar den ena försämringen efter den andra. För att slippa de allt längre köerna på akuten ska vi vara tvungna att skaffa en app i telefonen, och via nallen prata med en läkare – som kan finnas i Kiruna, Smygehuk eller på andra sidan havet.

Mänsklig kontakt börjar bli alltmer fult och onödigt. Bankerna var först att avskärma sig, nu följer polisen i samma spår och säger vi inte ifrån, står sjukvården som nästa i kön för att gå åt samma tokiga håll. Appen är bara början.

Enköping är ett Sverige i miniatyr och jag har ställt frågan tidigare – vart är Sverige på väg?