Insändare Det är verkligen synd om dom vilda djuren som dör levande!

Djur föds lever fortplantar sig och dör, den verkligheten delar även vi människor med djuren. Det är ett naturligt och för de allra flesta människor också ett begripligt förlopp.

Att det i denna process helt naturligt sker avgångar som i ett längre perspektiv skapar balans inom och mellan olika djurpopulationer är ett måste. Om inte, vilket även inträffar, blir vissa populationer tillfälligt så talrika att konkurrensen inom arten och mellan arter får ödesdigra följder genom svält, sjukdomar och massdöd.

Redan innan något så drastiskt som massdöd inträffar uppstår stress och lidande hos enskilda djurindivider. Inte sällan uppstår även påverkan på landskap och i djurens livsmiljöer vilket vi kan uppleva som besvärande viltskador.

Ett liv som alltid av naturliga skäl är en ständig kamp för att överleva - äta eller ätas - men likväl framlevts under frihet kan då allvarligt försvåras för våra viltstammar.

Det vore rent oansvarigt att passivt låta detta ske utan att med de möjligheter och den kunskap som vi som jägare besitter ingripa.

Här är jakten och viltvården ett viktigt instrument i att reglera och minimera riskerna för allvarliga obalanser i våra viltstammar.

Det sker på ett för oss jägare självklart och naturligt sätt genom en försiktig avvägning mellan att ” föda eller döda”. Märkligare än så är det inte.

Jakten utgör här ett förnuftigt sätt att uthålligt bibehålla friska och sunda viltstammar samtidigt som man på ett ansvarsfullt sätt kan skörda avkastningen från en ständigt slösande natur.