Insändare Detta val måste bli valet där det vände för skolorna i Enköping, valet där politikerna tog sitt förnuft till fånga och insåg att det inte går att utveckla verksamheter genom att skära ner dessa. Valet där Enköpings elevers utveckling blev viktigare än att skapa ett ekonomiskt överskott att stoppa in på banken.

Samma dag som EP redovisade utbildningsnämndens besparingar för Westerlundska gymnasiet med bland annat personalnedskärningar så sände radions P1 ett program med läraren och skolledaren Åsa Plesner. Hon som två gånger drabbats av utmattningssyndrom berättade om den omöjliga situationen som skolor drabbas av när politikerna inte skjuter till tillräckliga resurser för att klara verksamheten.

Som konsult i kommuner och landsting sedan 20 år ser jag själv detta hela tiden och har faktiskt slutat att förvånas över hur kortsiktiga och oförståndiga beslut som kommun- och landstingspolitiker tar. Ofta beror detta på ren okunskap, politikerna har inte brytt sig om att ta reda på hur det är ställt i verksamheterna och har svaga kunskaper om hur stora komplexa organisationer fungerar. Resultatet blir beslut som försvårar för verksamheterna i stället, i form av ogenomtänkta nedskärningar av olika slag. Enköpings elever har redan nu 15 procent lägre resurser än riksgenomsnittet, det går inte att skära mer, det borde alla inse.

Politiskt ledarskap borde innebära konstruktiva dialoger med tjänstemännen, insiktsfulla beslut och hållbart beslutsfattande med stort fokus på vad verksamheterna, och ytterst medborgarna, behöver. Tyvärr lyser oftast sådant ledarskap nästan helt med sin frånvaro, i stället styr lojalitet till den egna partiledningens/koalitionens agenda och prestige.

Resultatet kan då bli som i Enköping; Ständig politisk skönmålning av skolans situation i budgetar och bokslut och ständiga nerdragningar av resurser i förhållande till behoven, oavsett om det är alliansen eller SNE som styr.

Undra på då att Enköpings elever presterar sämre än de borde och att personalen i skolan går på knäna och ibland bränner ut sig. Någon tid eller resurser för nödvändigt utvecklingsarbete finns inte. Nej, styrande politiker verkar tro att budgetosthyveln på något magiskt sätt skall ge bättre resultat även utanför resultaträkningen och ansvariga ordföranden tiger still i lojalitetens namn.

För att utveckla skolan behöver vi satsa mer, inte mindre. Miljöpartiet är det parti som alltid tar skolans situation på allvar och inser att utveckling kräver att skolan får en budget som åtminstone är i nivå med riksgenomsnittet. Jag kommer att fortsätta den självklara kampen om vi får väljarnas förtroende i höst.