– Det blir en slags debut, säger Rune Rydelius. Debut i så måtto att det är första gången han tar hela Konsthallen i besittning. Han har nämligen ställt ut där tidigare. Senast för 18 år sedan. Men då tillsammans med Ulf Gripenholm

För de allra flesta Enköpingsbor är Rune Rydelius ett känt konstnärsnamn genom till exempel Fridegårds-statyn i parken med samma namn och skulpturen Spelande som i Drömparkens grönska sprider stillsam ro.

Rune Rydelius bor i ett gammalt skolhus i Löt med vidunderlig utsikt. Ett luftigt hus. Högt i tak med spatiösa utrymmen för Runes samlade verk och ateljé. Här finns original från första utställningen 1972 till nutid. Ett tjugotal porträtt av Carl Bildt berättar om pågående projekt och om den långa process som föregår ett slutligt resultat.

Artikelbild

| Den stora skulpturen av en gris (sugga) 1971 fick stor uppmärksamhet. Ett nytt tänkande och synsätt var fött. Ulf Linde var begeistrad.

Han var 26 år, när han 1972 debuterade hos Agnes Widlund på Samlaren. Då hade han redan väckt stort uppmärksamhet med en skulptur av en gris på elevutställningen 1971. Om grisens förlösande roll för hans fortsatta inriktning som skulptör berättar Curt Lind, Eskilstuna, i en insiktsfull, kronologisk sammanställning om Rune Rydelius liv och konstnärskap. Liksom övriga studenter på Konsthögskolan hade Rune stått och lagt på ”lerklutt till lerklutt i prydliga figurativa byggen efter modellen på podiet”. Men det hade känts ”tungt och kämpigt” och passade inte Rune.

– Det var då jag började klippa i papper och använda pappersbitar. Jag minns när professor Ulf Linde dök upp i ateljén och kom fram till mig

– Det där är ju Matisse, sa Ulf Linde entusiastiskt.

– Det blev inledningen till en livslång vänskap. Han lärde mig se.

Artikelbild

| Det vibrerar av engagemang och intensitet i porträttet av Anna Lindh, ett av flera porträtt av Enköpingsanknutna personer som visas i Konsthallen.

I Konsthallen i Enköping visar Rune Rydelius ett urval att sin stora skulpturala produktion. Skulpturgruppen Släktforskning är porträtt av familjemedlemmar efter ett fotografi. I Runes händer får de liv och karaktär. En av dem är Anna, Runes mor (morsan), som under uppväxten inte gillade hans teckningsiver. Hon var rädd för att han skulle bli en nasande tavelförsäljare.

Lika levande är porträtten (sittande modeller) i acrystal på Enköpingsbor som Ulf och Gunilla Sundqvist, Maja Öhlund, Lennart Lidman, Helena Randin och Eva Marén. De tycks alla ha något att säga. I porträttet av Anna Lind vibrerar engagemanget och intensiteten.

Gunilla Edström

gunilla.edstrom@telia.com