Anders växte upp och gick i skolan i Sundbyberg och familjen hade sommartorp i Fittja. Där döptes han i Fittja kyrka och där tillbringades somrarna med syskonen och kusin Peter, som var jämngammal. Sitt yrkesverksamma liv ägnade han som plåtslagare och isolerare i familjeföretaget.

Som människa var Anders arbetsam och envis, men också en av de snällaste man kan tänka sig. Han var historiskt intresserad och en duktig matlagare. Han var social och intresserad av andra och hade aldrig bråttom. Dessutom var han hjälpsam både med goda råd, arbetsinsatser och att låna ut verktyg och verkstad. Han såg sällan några hinder eller problem och hans projekt kunde för andra tyckas övermäktiga och utan slut.

Ofta planerade han åratal framöver, vad som skulle hända när han avverkat tillräckligt många furor och åkt med dem till sågen. Han förstod tidigt vikten av återbruk och samlade gärna på sig material och föremål som kunde vara bra att ha längre fram.

Anders bodde permanent i Fittja sedan 1985. Hans dotter Åsa med familj sommarbor i byn och Anders har haft tät kontakt med sina barnbarn som han var mycket stolt över. Varje dag under sommar och lov har hans bil hörts redan vid kyrkan och då visste de att ”Moffa” var på ingång.

Trots att Anders var stark som en oxe, var hans hälsa vacklande de sista tio åren. Han engagerade sig i att uppmärksamma både vården och sin omgivning på riskerna och hälsofaran med sömnapné, bland annat genom reportage och artiklar här i Enköpingsposten. Efter sin cancerdiagnos ville han också upplysa alla i sin närhet om vikten av att gå igenom de screeningar och prover som erbjuds för att upptäcka tumörer på ett tidigt stadium.

Anders blev Fittja trogen hela livet. Många är de vänner, grannar och släktingar som kommer sakna honom.

Åsa Lind,

dotter