"Curt", "Kurtan" eller "Curtelle" – smeknamn under vilka många Enköpingsbor minns Curth Ekgren. Kanske mest som trollkarlen Curtelle, eller tomten som förgyllde många julaftnar då han med ett bullrande ”hö, hö” gjorde entré med spjuvern i ögat och julklappssäcken på ryggen. För tomteri och trolleri stod högt i kurs hos denne man, som med barnasinnet i behåll levde sitt liv så helt väsensskilt från det Svenssonliv vi andra är satta att leva.

Han hade många strängar på sin lyra Curth, eller "Kurtan" som han kallas i barnboken ”Kurtan, Dankan och Lilla Ärtan”. Som glatt många barn och som högläsning även vuxna.

Kurtan skrev revyer också, ibland tillsammans med revymakaren och mångsysslaren Ewert Moulin.

Kurtan uppträdde i flera skepnader: Trollkarl, buktalare, inropare på shower. Som fakir låg han på krossat glas, testade som standup-komiker, var en omtyckt reseledare, älskade cirkus och deltog själv på Cirkus Skratt.

Jag växte upp som närmaste granne till Kurtan. Barndomsminnena är många. Vi lekte indianer och cowboys i Kalles backe i nedre Fanna. Minns än Kurtans indiannamn: När vi andra kallade oss Hjortfot, Hököga eller andra spännande indiannamn kallade sig Kurtan ”Smällande dasslocket” – så nog hade han humor och vågade redan som barn ta ut svängarna. Men ibland tog hans lite udda personlighet över, vilket medförde att han fick utstå en hel del från jämnåriga mobbare som inte uppskattade allt han sa och gjorde.

Kurtan var som sagt min lekkamrat. Vi gjorde burktelefoner, uppfann ett hemligt språk, byggde flotte som vi skulle segla till Afrika med och ett flygplan av pappkartonger och en gammal radio som motor. Att flygplanet brann upp och brandkåren fick rycka ut var däremot inte Kurtan fel. (En del av våra äventyr finns med i böckerna om Gluggen, som fortfarande många enköpingsbor minns inte minst som följetong i EP.)

Om Kurtan skulle kunna skrivas en hel roman, så mycket var han med om under sina 80 år, där han gärna såg till att roa (ibland också reta!) såväl sig själv som andra.

Jag minns Kurtan, som en sammansatt men en intressant person. En som vågade vara sig själv och för vilken inget tycktes omöjligt. Eller som revymakaren Ewert Moulin uttryckte det: ”Kurtan vågar säga det en annan inte ens vågar tänka!” Kanske lite överdrivet, men med en kärna av sanning.

Frid må förvisso ha präglat Kurtans sista tid, men vilar gör han sannolikt inte.