Ledare Samtidigt som alldeles för varma dagar varvas med för kalla och våta dagar fortgår digitaliseringen av Sverige oförtrutet. Det är inte en utveckling vi ser, vi lever mitt i den och steg för steg gör vi alltmer digitalt helt naturligt.

Jämfört med andra länder ligger Sverige långt fram i digitaliseringen. 84 procent av hushållen har tillgång till bredband via fiber. Det är mer än i alla övriga nordiska länder samt Baltikum. 2013 hade 18 procent av sin huvudsakliga uppkoppling i hemmet via fiber, 2017 var det 50 procent. Fler lär det bli. Det svenska digitaliseringståget är en odiskutabel framgångssaga, så länge man bortser från dem som står kvar på perrongen.

De som inte har digitaliserats glöms ofta bort. De omtalas inte när bankkontor läggs ned, när kontanthanteringen försvinner eller när stat och myndigheter presenterar offensiva satsningar på digitala tjänster.

Det diskuteras ofta hur barn ska lära sig digitala verktyg. Det är knappast ett problem. De hanterar vant en smart mobiltelefon vid två års ålder om de bara ges möjlighet. Det är inte där det digitala utanförskapet finns utan hos de äldre. Det finns hos dem som växt upp och levt en stor del av sitt liv innan persondatorerna revolutionerade tillvaron. I takt med digitaliseringens framskridande får dessa människor det allt svårare.

Att betala räkningar var en gång i tiden lätt för alla. Man gick till sitt bankkontor och betalade. Numera sköts det oftast via internet, vilket har gjort det enklare ändå för många. För andra innebär det att man går till biblioteket, om ett sådant finns i någorlunda närhet och i somliga fall om man kan få hjälp att ta sig dit. Där finns numera ofta datorer och viss hjälp till hands. Men är det tanken att bibliotekarier ska agera digitala guider?

Den som inte kan ta sig till ett bibliotek, inte kan få hjälp på annat sätt och inte kan hantera vare sig internet eller en bankdosa får uppenbara problem. Vill vi verkligen att utvecklingen ska nå den punkten att den som inte kan använda internetbanken ska behöva en god man? Det är inte värdigt, men det är heller inte alltför långt borta.

Det offentliga är inte ett dugg bättre än de flesta bankerna. Kollektivtrafiken runtom i landet har aktivt drivit på avskaffandet av kontanthantering. Utan app eller betalkort är det hart när omöjligt att åka lokalbuss i Sverige i dag. Myndigheterna gör också allt de kan för att slippa fysisk kontakt med medborgarna. Skatteverket inte bara uppmuntrar människor att deklarera digitalt, det försöker dessutom göra det så svårt som möjligt att deklarera fysiskt.

På sätt och vis går det att förstå myndigheterna. Om människor som kan också sköter sina ärenden digitalt minskar det arbetsbördan avsevärt. Byråkratins kvarnar maler långsamt nog under de bästa av omständigheter så nog finns där mycket att vinna.

Men det offentliga måste finnas till för alla. Det får inte lämna en grupp människor utanför. Digitaliseringen har medfört mycket positivt, men den har också en påtaglig baksida. (SNB)