I mitten av juni återupptogs de arkeologiska utgrävningarna av stattomten i centrala Enköping. När tidningen tidigare besökte utgrävningen hade arkeologerna grävt sig ned till 1600-tal. Då fanns spår efter bagarstugor.

Nu, ett antal veckor senare, är de nere vid 1400-tal. Tidsmässigt existerar Kalmarunionen och Erik av Pommern är kung. Mängder av djurben har hittats, med eller utan slaktspår.

– Det man kan förvänta sig att hitta på medeltida boplatser är många större djur, nötkreatur, gris och får och getter, men även mindre djur. Vi vattensållar för att få fram fisk. Vi har hittat allt möjligt: häst, hund, katt, hare, kanin och lite räv men även höns och gäss, säger Felicia Hellgren, osteolog (analyserar och identifierar de ben som hittas) vid Arkeologerna på Statens historiska museer.

Artikelbild

| Så ser utrgävningarna på stattomten ut numera.

Arkeologerna har hittat spår efter ett hus från 1400-talet. Inne i ett rum har ett antal örtugar (ett slags mynt) som präglats av Erik av Pommern (svensk kung 1397-1436) hittats. Enligt Joakim Kjellberg, arkeolog och projektledare för Upplandsmuseet, är det en köpmans eller borgerlig miljö man har hittat.

– Det var mycket mynt i omlopp, vilket inte alla hushåll hade. Det verkar som att huset i sin yngsta fas användes som ett fähus, trots att det var fint och lyxigt i början, kanske det blev lite nedgånget och det sista man använde huset för var till djur. Det kanske speglar den turbulenta tiden i Enköpings historia, som är väldigt spännande i slutet av 1400-talet. Enköping är inblandad i de ganska kaotiska inbördesstridigheterna mellan Kalmarunionen och svenska kungar, säger han och tillägger:

– Staden är nästan alltid lojal mot ärkebiskopen men han står ömsom på danskarnas sida, ömsom på svenskarnas sida. Det slutar ganska illa i slaget vid Brunkeberg 1471 där danskarna och enköpingsborna besegras i grunden av Sten Sture den äldre och sedan straffas staden. Det är kanske det vi ser, den här nedgångsperioden i det här huset.

Alla metall-, trä- och glasfynd måste konserveras för att inte bli förstörda.

Artikelbild

| Felicia Hellgren, osteolog vid Arkeologerna på Statens historiska museer.

– Så fort man tar upp föremål ur jorden, till exempel järn, kan det rosta sönder på nolltid. Varje material måste tas hand om efter sina förutsättningar. Ofta när man hittar mynt är de täckta med tjocka korrosionslager och då försöker man få bort så mycket som möjligt för att få fram en prägling. Ibland räcker det att få fram en liten del för att få fram en datering, säger Sophie Nyström, metallkonservator på Acta Konserveringscentrum.

Utgrävningarna på stattomten kommer avslutas senare i höst.