– Livskriser är en möjlighet, säger Magnus Kjellström Hjort.

Han växte upp i en villa i Herrhagen med sina föräldrar och fyra syskon och hade ett tryggt liv. Tycker han själv. Det fanns en grupp ansvarstagande vuxna på Stenhagensskolan och på somrarna njöt han av friheten. Bäst var det när han fick leka i skogen.

Magnus läste idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, började på lärarlinjen, hoppade av och flyttade till Dublin på Irland. Efter sju år, mitt i en framgångsrik karriär som IT-tekniker fick han en livskris. I hemlighet grubblade han över om hans livs bestod av sådant som andra förväntade sig av honom.

Artikelbild

| Hydda. Jurta är en typ av hydda som människor har bott i under tusentals år. Bland annat finns de i Mongoliet.

– Jag bröt upp allt. Sa upp mitt arbete, avslutade en längre relation och sålde min bostad, säger han.

Bara så där?

– Nej, jag hade funderat nåt år ungefär.

Har du kvar något från den tiden?

Artikelbild

| Kvällsmys. Kaminen värmer mycket och sprider vackert om än dunkelt ljus.

– Mina vassa köksknivar som jag fick i bröllopspresent, säger han och skrattar hjärtligt.

Magnus bestämde att följa sitt hjärta i stället. Exakt hur det skulle gå till var oklart. Först flyttade han från Dublin till västra Irland, sen till Indien och stannade i nio månader.

– Efter Indienresan kom jag tillbaka till Uppsala som ett oskrivet blad. Jag visste att jag ville ut i naturen.

Han bodde i ett kollektiv utanför Järlåsa och en dag upptäckte han en mongolisk hydda i trädgården.

– Jag blev så paff! En sådan ville jag ha. En egen jurta! säger Magnus Kjellström Hjort, som hade gått kurser i alternativa ekologiska byggnadsmetoder.

En jurta föreföll som ett rimligt hus – lagom komplicerat att bygga och lagom dyrt. Han åkte till en workshop om jurtor i Åbo.

– Det var ett första steg att uppfylla min dröm om ett eget hem. Sen åkte jag till Finland igen och byggde jurtans krona som jag kunde ta med mig hem. Det var min heliga graal, säger han.

Väl hemma landade han i en långsam process som gick ut på att tälja pinnar som byggnadsmaterial. År 2016 kom han i kontakt med den antroposofiska byggemenskapen Charlottendals gård utanför Järna och fastnade för upplägget att dela gård med ett 20-tal barn och vuxna. Dit tog han sina pinnar, byggde klart sin jurta och flyttade in. Det var för fyra årstider sedan.

– Numera blir årstiderna verkligen olika årstider. Deras växlingar är inget jag upplever bakom fönster, inte nu när utomhus är en del av mitt vardagsrum.

Hur kändes det att flytta in?

– Det är det bästa och det viktigaste jag gjort i hela mitt liv. Har jag varit borta på resa i två dagar, faller jag ner på knä och kysser golvet av tacksamhet över att vara hemma igen, säger Magnus.

Just nu har han köpt mongoliska filtar som han ska isolera med. Och så gäller det att fylla vedförrådet inför vintern.

Frös du förra vintern?

– När jag eldar kan det bli runt 30 grader i jurtan och när jag är ute och jobbar i skogen på dagen blir det kallt. Men det är ju ingen poäng att ha varmt dygnet runt i en bostad när man inte där. Fast det är intressant att jag alltid får den ­frågan. Och hur var det för dig, frös du i din lägenhet förra vintern? frågar han mig.

– Ja, det gjorde jag faktiskt.

Magnus äter mest närodlade grönsaker, har ingen el och följaktligen inget kylskåp. Men lyckas förvara matvarorna ändå.

– Färska grönsaker håller längre än man tror, säger han, som litar på att hans näsa ska signalera när något blivit härsket.

Dricks- och matvatten hämtar han i glasflaskor från gården intill. För att tvätta och diska använder han regnvatten. Han skattar sin vattenförbrukning till tre liter om dagen. Det kan jämföras med att en snålspolning i en vattentoa kräver två liter per gång.

– Mina koldioxidavtryck är väldigt små och mina omkostnader låga.

Men lite pengar måste du väl tjäna?

– Jag vill inte vara anställd. Men jag är hantverkare och tar olika uppdrag, fast det kan lika gärna vara att laga soppa till 40 personer på något event.

Magnus Kjellström Hjorts slutsats är att vår livsstil i västvärlden inte fungerar.

– Vårt system bidrar till orättvisa mellan fattiga och rika länder och post­socialismen som råder bygger på att alla vuxna människor måste arbeta. Det skapar ensamhet och övergivna barn. Tredje problemet är att städer är fula och jag vill se det vackra; naturens träd, grönska, buskar, fåglar och vilda djur är skatter.

Han älskar sitt liv som han delar med en grupp människor och en bästa vän som bor i en jurta intill. Han vill ta ansvar sju generationer framåt.

– Vi har ingen aning om vad som kommer hända, inte ens år 2040. Tänk vad betydelselöst allt blir om vår framtid blir att leva i en postapokalyptisk mardröm som råttor under jorden. Men jag är hoppfull; vi kan om vi vill – skapa en blomstrande framtid där människor och djur, växter och skogar och hav mår bra. Viljan och handlingskraften måste bara kopplas på.