VINJETT NYÅRSKRÖNIKA

I Enköping cirklade man gärna runt torget som på den tiden var farbart i alla riktningar. När bilen var lagom full blev det Hummelstabaren eller upp på åsen och lyssna på Radio Luxemburg, som kunde höras skapligt i hög terräng. Hummelstabaren var populär och lagom långt att åka till för en bensintörstig gammal amerikanare. Dessvärre var detta inte okänt för den lokala polisen som gärna befann sig där och utan misskund utfärdade det förhatliga körförbudet. Då blev det till att gå tillbaka till Enköping, ibland med höga klackar för flickor med otur.

Ensam i bräcklig farkost seglade jag några år senare med ett rostigt vrak in i en sådan poliskontroll. Det var utbildning för nya poliser och en hel svärm av dessa lyckades författa en skrift som inte stod Jeremias bok efter, vare sig i klagan eller omfång. En äldre polis som lärt sig läsa människor lika bra som lagparagrafer tog mig avsides och bläddrade i klagoskriften.”Tja, konstaterade han, de här ungdomarna har ju fått lära sig att skriva uppsats på allting men vi gör så här att du åker iväg och fixar nya däck som du visar upp på polisstationen så är det bra så”.

Artikelbild

Under femtiotalet var dock inte samvaron lika fridsam. Vuxenvärlden stod naturligtvis på polisens sida och välmenande föräldrar gjorde sitt bästa för att hålla pojkar och framförallt flickor hemma om kvällarna. En kompis hade en några år äldre syster som noggrant uppfostrats till att bli en fin så kallad familjeflicka, vad det nu är. I alla fall gick familjeflickan ut på midsommarafton med ärliga blå ögon för att ”köpa en tidning”. Klockan fyra nästa morgon vaknar kompisen av ett buller i tamburen till familjens ståtliga villa. In ramlar en glad familjeflicka som blivit alldeles skrynklig, nerkletad med lera, med håret på ända samt stabilt tankad, utan tidning. Raggarna naturligtvis! I andra städer blev det småningom bråk mellan raggare och mods men i Enköping samsades dessa grupper ganska bra. Förmodligen på grund av att vissa så att säga tillhörde båda lägren.