Handel och öppenhet var i fokus när europeiska Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker på onsdagen höll sitt årliga tal om tillståndet i unionen. Huvudbudskapet var att EU ska fortsätta verka för ökad frihandel när andra länder går mot protektionism.

Men Juncker betonade också att EU inte får vara en naiv anhängare av frihandel. Därför lovande han skarpa förslag om starkare samarbete för att upptäcka när främmande statsmakt agerar genom företag för att köpa upp strategiskt viktiga europeiska intressen. Som exempel nämnde Juncker hamnar, delar av energisystem och företag inom försvarssektorn. Kommissionen vill ha former för tydligare genomlysning av utländska avtalspartners av eventuella strategiska betydelse av investeringar som kommer utifrån.

Det är välkommet om EU kan stärka sitt samarbeta för att trygga medlemsländernas strategiska intressen gentemot tredje land. I Sverige har vi ju exemplet med Nordstreamprojektet där ryska gasledningar på svenskt vatten sätter oss i ett mer utsatt säkerhetsläge. Ett annat exempel är det svenska 450 MHz-nätet som används av samhällsskyddande myndigheter och Vattenfall. 2014 avslöjade Veckans affärer att nätet budats in av en rysk oligark.

Säkerhet har under många år uppenbarligen fått stå tillbaka i de västerländska demokratierna. Öppenhet mot omvärlden och affärsmässig grund för beslut har vägt tyngre.

Globalt sett talar man nu om realpolitikens återkomst till handeln. Stater som vill utöka sin intressesfär på andras bekostnad använder handeln som ett politiskt instrument. Detta har EU-länderna fått känna på. Ryssland uppträder som Sverige erfarit oförblommerat. Ryska företag med statliga, eller till statsledningen starkt knutna, intressen skaffar sig inflytande över europeisk strategisk infrastruktur. Inte minst inom energisektorn där Ryssland upptäckt en möjlighet att påverka andra länder.

Den kinesiska regimen har en mer indirekt strategi mot Europa. Kinesiska företag med svårutredda kopplingar till parti och stat gör investeringar som är affärsdrivna men som samtidigt ger kineserna tillgång till mer kunskap och till konkurrensfördelar som stärker den egna industrin på européernas bekostnad.

Det exempel som nu lär ha fått upp frågan om bättre kontroll av utlänska investeringar på EU:s dagordning är det kinesiska köpet av tyska robottillverkaren Kuka i fjol. Den tyska regeringen misstänker att köpet var ett sätt för Kina att komma över strategisk viktig teknisk kunskap och vinna fördelar mot europeisk industri.

När andra maktsfärer aktivt blandar statliga intressen och näringsintressen kan inte de europeiska länderna låtsas som att det regnar. Den som vill vara ett föredöme för öppenhet måste akta sig för att inte bli överkörd och utnyttjad. Då kommer man i stället att omnämnas som ett argument mot öppenhet. Därför är Junckers uppmaning om att inte vara naiv frihandelsvän välkommen.

EU och inte minst Sverige måste bli bättre att skydda egna intressen mot främmande makt som uppträder på marknaden. Det är inte ett hinder mot frihandel och öppenhet, utan snarare en förutsättning.