Hon har forskat om Uppsala, skrivit böcker om staden och gjort utställningar för Upplandsmuseet. Hennes första bok “Uppsala från medeltiden till år 1900” skrev hon tillsammans med kollegan Ulla Oscarsson på Upplandsmuseet.

– Jag kände att Uppsala är mitt område. Jag känner för Uppsala och arkitekturen intresserar mig mycket, berättar Helena Harnesk.

Hon har en kofta i en varm grön färg. Hon ska snart fylla 80 år, men ser mycket yngre ut.

Artikelbild

En av hennes böcker handlar om skräddaren Eric Österlund, som målade konst på söndagarna.

– Han var pigg hela sitt liv. Hans recept på att leva länge var att gör det som du tycker är roligt.

Helena Harnesk tycks följa rådet väl. Åtta böcker om Uppsala talar sitt tydliga språk.

Det var efter sin första bok som hon insåg två saker:

– Att skriva är inte svårt, men det är svårt att få fram pengar till lokala projekt, säger hon.

Innan hon började som antikvarie på Upplandsmuseet jobbade Helena Harnesk en kortare tid på Maison de France, en filial till Franska institutet, vars mest kände lektor var kände filosofen Michel Foucault. Inte för att Helena vågade prata med honom.

– Jag var en blyg tjej som inte kunde säga ett ord på franska, sägare hon med glimten i ögat.

I dag är hon modigare. Genom åren har hon hittat olika finansiärer och samarbetspartners, samtidigt som hon skapat populära utställningar på Upplandsmuseet. Hon är en erfaren pedagog.

– Min pappa var stadsbibliotekarie i Uppsala, en engagerad folkbildare. Jag känner att jag går i hans fotspår på något sätt, säger Helena Harnesk.

När hon gick i pension från Upplandsmuseet började hon göra stadsvandringar som UNT arrangerade. Vandringarna utgick från UNT City, men efter tio år avslutade tidningen samarbetet.

– Jag har en vandring i höst, men det är svårare att marknadsföra sig nu. Jag fick stora, fina annonser i UNT förut.

Hon har bott i Luthagen i nästan hela sitt liv. Växte upp på Sysslomansgatan 29.

– Men inget finns kvar från min barndomsmiljö. Den har berövats mig, jag cyklar aldrig där.

Hon beskriver de låga stenhusen och stora trädgårdarna och mitt i allt den blåa spårvagnen som plingade.

Längst bodde hon på Norrlandsgatan. Nu bor hon på sjätte våningen i ett höghus på Tiundagatan sedan fyra år tillbaka.

Vad är det du gillar med Luthagen?

– Bebyggelsen är relativt låg, det är mycket grönska, lugnt och nära till landet och in till centrum.

Hon beskriver Uppsala som en stad med en splittrad identitet.

– Staden är akademisk och borgerlig, säger hon.

Med borglig syftar hon på allt från arbetare till företagsledare. Hit räknar hon sig själv, trots att hon läst etnologi, konsthistoria, Nordisk arkeolog och pedagogik.

– Jag är på den borgerliga sidan. Jag är inte verksam vid universitet.

Att Stockholm bara ligger 40 minuter från Uppsala bidrar till splittringen.

– Stadens politiker och tjänstemän är ofta inte härifrån. De är inte hemma här, de reser hit och har inga rötter i Uppland. Någon skulle skriva en avhandling om det här för det är ett så stort ämne, säger Helena Harnesk.

Under den här sommaren har hon jobbat för Uppsalas kulturarv på ett annorlunda sätt. Hon är vice ordförande för Bondkyrko hembygdsförening som äger Stabby prästgård. Just nu är hon med och renoverar fönstren till ett av prästgårdens mindre och mer undanskymda hus: brygghuset.

– Det är roligt att ta sig an sådant som man inte gjort tidigare. Vi jobbar så att svetten rinner, säger Helena Harnesk.

Hon lever som hon lär – och som Eric Österlund lärde. Hon gör det hon tycker är roligt. Och hon gör det i sitt älskade Uppsala.