Året var 1999 när Robert Drugge fick jobb som behandlingsassistent på Eknäs ungdomshem i Enköping. Han sökte jobbet från Arvidsjaur, staden han ville komma ifrån för att se något annat.

– Jag ville bort därifrån, sökte jobbet här och fick det så här är jag nu, säger han.

I dag arbetar han dock som vaktmästare på Rombergaskolan, ett arbete som han trivs väldigt bra med.

– Det är ett bra tempo, och det händer saker varje dag, säger han.

Tjänsten han har på skolan är delad mellan en vaktmästartjänst och en tjänst där han arbetar på fritids. En vanlig dag arbetar han på förmiddagen med att fixa med fastigheten på skolan, på eftermiddagen bär det av mot fritids där han bland annat hjälper barnen med läxorna.

– Det är ett fantastiskt upplägg för mig, säger Robert Drugge.

Att han bytte jobb från att ha arbetat på Eknäs till att bli vaktmästare beror på att han tröttnade på arbetet.

– Jag blev less efter 13 år, men det var mycket olika människor att arbeta med, berättar han.

Han bor nu i centrala Enköping med sin fru och deras två barn. Utanför huset sitter han tillsammans med en vän och ska precis börja röka fisk och kött för att förbereda maten till sin födelsedagsfest. Från Arvidsjaur har vännerna tagit med sig älgkött och röding till festen.

Hemstaden brukar Robert Drugge besöka några gånger per år, bland annat för att fiska och träffa familjen. Han menar att Arvidsjaur och Enköping är två väldigt olika städer, med annorlunda mentalitet.

– Här i Enköping finns det fler och mer olika människor, med många olika viljor. Det är ju också större här, här bor det ju närmare 30 000 människor, där uppe är det knappt 7 000, säger han.

Men resorna går inte bara till Arvidsjaur när Robert Drugge åker iväg. Hans stora intresse för att resa runt och se nya saker har tagit honom till både Mexiko, Polen och Turkiet.

– Många resor har gått till Polen, där är det billigt och väldigt fint. Där har vi varit och sett Auschwitz också, säger han.

Intrycken från resan till det tidigare koncentrationslägret menar han kommer först efter att man varit där, och det är först då det blir jobbigt.

– Det är ett ställe som alla borde åka till, säger Robert Drugge.

Nästa resa för honom går dock till Thailand, tillsammans med några vänner.

– Det ska bli spännande, några av de andra har varit där innan men för mig blir det första gången, säger han och öppnar dörren till maskinen där han röker kött och fisk.

Ut från maskinen väller rök och Robert Drugge fyller på en skål i botten med vatten.

– Om man inte fyller på kan det bli en äcklig smak på maten, förklarar han.

Han berättar att han på födelsedagsfesten ska uppträda och spela trummor, något som han har gjort i mer än trettio år. Tillsammans med ett band i Skultuna repar han varje söndag, och uppträder gör de när de får förfrågningar.

– Vi har spelat i både Västerås, Åland och Uppsala. Lite varstans, säger han.

Medan temperaturen stiger i maskinen där köttet och fisken röks har Robert Drugge full koll på termometern. Uppe i lägenheten sitter familjen och gästerna, några av de som ska komma på festen. Att fylla femtio år menar han inte känns som något speciellt, utan han hoppas mest fortsätta ha det bra, orka jobba och kunna resa mer.

– Vi får väl se hur det är att vara femtio, skrattar han.