De nio fågelungarna har fötts upp på Nordens Ark i Sotenäs. Först fick de sitta i tre burar vid nedre Dalälven för att vänja sig vid miljön, innan de sju–tio dagar senare släpptes fria i somras.

De har stannat kvar väldigt länge vid utsläppsplatsen, vilket gör att det känns som att de trivs i sin nya miljö. Det är fortfarande fåglar kvar, inte lika många, eftersom de rör sig över större och större områden ju längre tiden går, säger Paula Andersson på Naturskyddsföreningen.

Hoppas på nya par

Artikelbild

| De nio fågelungarna fick först sitta i burar för att vänja sig vid sin nya miljö.

Fåglarna matas utanför burarna med skalbaggslarver ända till september, och stödutfodring görs med talg och späck under vintern. Så vitt föreningen vet lever fåglarna fortfarande, men bara 20–30 procent brukar klara första vintern. Två singelhonor finns sedan tidigare i området, och sex av de nu utsläppta ungarna är hanar.

Man kan hoppas att det blir någon parbildning där, säger hon.

Det fanns i våras omkring 20 stationära vitryggiga hackspettar i Sverige. I år kläcktes elva ungar vid fyra häckningar.

Av fåglarna som häckade var alla utom en projektfåglar, vilket visar att de här utplanteringarna ger resultat, säger Paula Andersson.

Mer behövs

Men enligt Naturskyddsföreningen behövs på kort sikt 20 000 hektar skog sättas av i södra Bergslagen för att vitryggen ska klara sig på egen hand.

Ansträngningarna räcker inte riktigt till. Framför allt måste skogsbolagen sätta av mer lövskogar och restaurera mer lövskogar för att vitryggen på sikt ska kunna klara sig själv. Vitryggen är kanske det allra mest krävande skogsdjuret vi har i Sverige. Så om den klarar sig så klarar sig i stort sett alla andra skogslevande arter också, säger Kristoffer Stighäll, projektledare för projekt vitryggig hackspett vid Naturskyddsföreningen.