I reportaget ”Så kontrollerar familjen en hel förort” beskriver Aftonbladet hur släkten Ali Khan styr Göteborgsstadsdelen Angered (23/9). Händelserna som beskrivs kunde lika gärna återfunnits i ett manus för en ny Gudfadernfilm. Klanens överhuvud är Hashem Ali Khan. Han är 60 år och imam vid Bellevuemoskén och har föreläst över stora delar av världen.

Ulf Merlander, polischef i nordöstra Göteborg, vittnade om släkten Ali Khans maffialiknande verksamhet vid en rättegång gällande grov misshandel och övergrepp i rättssak tidigare i år. Han har följt Ali Khan under många år och berättade att familjen innefattar över 120 personer, varav 60 stycken är över 15 år. Av dem är ett fyrtiotal män och över 30 av dem förekommer i polisens register. De senaste två åren har över 200 polisanmälningar gjorts mot släktens medlemmar.

Polisen har valt att vid åtminstone ett par tillfällen använda släkten Ali Khan för att få stopp på kriminell aktivitet. Malmöpolisen konfronterades med två släktgrenar som kommit i konflikt med varandra. Konflikten ledde till skottlossningar och mordförsök, och ordningsmakten var maktlös. Då vände man sig till Hashem Ali Khan som medlade mellan parterna och snabbt fick slut på våldet. Göteborgspolisen har vänt sig till familjen bland annat för att stoppa en omfattande inbrottsvåg. Även det var effektivt.

Polisens agerande bidrar till att cementera de alternativa rättsordningar som har växt fram och tagit vad som borde vara Polisens givna plats. Familjen Ali Khan ges legitimitet och deras grepp över Angered och stadsdelens drygt 30 000 invånare stärks.

Vänligt uttryckt är Polisens inflytande i Angered begränsat. Släkten Ali Khans är desto större. Detta beror till stor del på deras historia av hänsynslöshet, kraftiga våldsanvändning och förmåga att snabbt uppbåda stora mängder våldsbenägna unga män. Få vågar tala med Polisen om vad som händer i Angered av rädsla för repressalier. Brottsoffer ångrar sig lika regelbundet som vittnen. Hashem Ali Khan stoltserar i Aftonbladet reportage med att han ofta löser problem i samhället.

I dessa sammanhang är det inte Polisen och domstolarna som står för makt och ordning. Istället förhandlas lösningar fram, inte sällan utväxlas en betydande summa pengar. Ett människoliv är värt flera hundratusen kronor. Detta är ett rättssystem, men det är inte vårt, inte Sveriges. Och det är inte värdigt en rättsstat.

Grov organiserad brottslighet är svår att komma åt. Medlemmarna måste sys in en efter en. Detta i ett läge när inte ens offentliganställda vågar vittna mot dem. Det krävs resurser som Polisen inte har haft på länge. Och det ser inte ut att ändras. Polisernas dåliga arbetsvillkor har lett till att Sverige har 500 poliser färre nu är 2010.

Etablerade, parallella rättsstrukturer är allvarliga och skrämmande. De hotar samhällets grundvalar. De försvinner inte av sig själva utan måste bekämpas och det kommer att kräva resurser, prioriteringar och politisk vilja. Frågan är om något av detta finns i dag.