Ett slöseri som riskerar att överhetta ekonomin eller en budget som låter fler ta del av skatteresurserna? Totalt kostar regeringens reformer för nästa år nästan 44 miljarder kronor. Reformutrymmet bygger på en glädjekalkyl som konjunkturinstitutet, KI, ställt sig tveksamt till. Redan i beräkningarna kan alltså finansminister Magdalena Andersson (S) vara ute på hal is, men ändå presenterade hon på onsdagen en ovanligt expansiv budget.

Det är tydligt att regeringen och Andersson haft nästa års val i åtanke när budgeten pusslats ihop. Så många grupper som möjligt, helst stora sådana, ska få en skärv. Oftast brukar socialdemokraters strategi då vara ökade bidrag, men den här gången får bidragen sällskap av skattesänkningar på totalt nästan sex miljarder.

Skattesänkningarna riktar först och främst in sig på pensionärer – en grupp vars gillande man hoppas ger många röster om ett år. Även personer med sjuk- och aktivitetsersättning får skattelättnader, liksom den egenföretagare som anställer för första gången. Dessutom har Vänsterpartiet drivit igenom en avdragsrätt för fackföreningsavgiften.

Det behöver uppenbarligen inte vara en borgerlig regering för att skatter ska sänkas. Oavsett om motivet är att flirta med pensionärer eller inte är tilltaget välkommet från regeringens sida. Skattesänkningar är i de allra flesta fall bättre än höjda bidrag om man vill ge folk mer pengar i plånboken. Men trots det fortsätter regeringen att i resten av budgeten på vänstervis dela ut sedlarna i stället för att låta människor behålla dem från början.

Den stora överraskningen som Magdalena Andersson hållit inne med är höjningen av barnbidraget med 200 kronor. Ovanpå det höjs bland annat underhållsstödet för ensamstående föräldrar, studiebidraget för studenter och tandvårdsbidraget. Vid sidan av bidrag skjuter regeringen till mer pengar till både polis och försvar. Dessutom vill Magdalena Andersson betala av en stor del av statsskulden så att den blir den lägsta sedan 1977.

Trots det stora konfettiregnet av bidragshöjningar och tillskjutna medel menar finansministern att det är en stram budget, eftersom så mycket går till att minska statsskulden. Men även om Andersson själv känner sig återhållsam är det inte vad andra experter bedömer. Att spendera i stället för att spara i högkonjunktur är riskabelt, eftersom det lämnar mindre att ta av när konjunkturen vänder och riskerar dessutom att överhetta ekonomin. Förmodligen har regeringen inte tänkt särskilt mycket längre än ett år fram i tiden. Enda intresset nu är att vinna valet.

Ett annat bekymmersmoln är arbetslösheten, som regeringens åtgärder inte alls fått bukt med. Målet med EU:s lägsta arbetslöshet 2020 är i princip omöjligt att nå. Budgeten blir därför de svagare gruppernas tröstpris. De som fortsatt får svårt att öka sin inkomst på egen hand får i stället lite mer i bidrag. Med förhoppningen att den som är beroende av bidrag på valdagen också ska återgälda till den som levererat mer av den varan.