Inte enbart för att han med mammas kamera började fotodokumentera Enköping som barn redan på tidigt 30-tal.

Ett möte med Curt blir nämligen späckat av bilder. Fotografiska sådana men också bildminnen från händelser i Enköping och omvärlden, personer, yrkeslivet och Enköpings föreningar.

Den dag Curt går ur tiden försvinner också en viktig del av Enköpings historia under den expansiva tiden efter andra världskriget och framåt.

Det är lättare att berätta om det Curt Eriksson inte gjort, än det han gjort:

– Det är bara Australien av alla världsdelar jag inte besökt, än.

Just det sista ordet i citatet ovan, bara två bokstäver, beskriver väl den inställning till livet som fortfarande styr snart 90-årige Curt. Nyfiken, på allt.

Det som Curt Eriksson inte samlar på är inte värt att nämna. Men det är på plats att omedelbart understryka hur välstädat, ja nästan pedantiskt ordnat allt är i det erikssonska hemmet på Pundgatan.

– Men du får inte se garaget, säger Curt. Det är länge sedan bilen kom in där.

En tung, mycket vacker ordförandeklubba ligger på bordet.

– Den fick jag i fjol när jag avgick som ordförande i Enköpings filateliförening efter 47 år.

Självklart ingår frimärken i Curt samlande, välordnat, systematiserat.

– Tyvärr är det ingen idé att samla på nyare svenska frimärken. De saknar valör, ja till och med årtal, och är bara någon slags slätstrukna etiketter.

Curt Eriksson är en själv en viktig pusselbit i Enköpings föreningsliv, utöver själva samlandet.

Bland hans tidigare ordförandeposter finns kulturföreningen Gamla Tingshusets vänner och JP Johansson-sällskapet.

Kunskapen om bygdens historia och kultur har Curt delat med sig i studiecirklar om Enköping. Skrifter och böcker har han också hunnit med, däribland en fint tryckt samling av lokala vykort.

– Tryckeribranschen har varit mitt yrkesliv, och det började redan i det som vi idag kallar barnaåren. För mig var det självklart att hjälpa pappa i hans tryckeri.

Curt Eriksson växte upp på Eriksgatan 12, i kvarteret Bryggaren. Alldeles intill, på Rådmansgatan 8, låg Erikssons Tryckeri, som innehades av Curts pappa.

Att Curt skulle bli tryckare och gå i fars fotspår var självklart. Efter folkskolan och några arbetsår blev det grafisk skola i Stockholm, följt av en utbildning till boktryckare.

– Pappa dog när jag var 23 år, och jag stod där med alla anställda så det vara bara att bli riktigt vuxen på en gång.

Året var då 1960. Erikssons tryckeri blev Enköpings-Postens dito en tid därefter.

– Vi flyttade in tryckeriet på samma gård på Kungsgatan som EP, i gamla Gestrins matsalar ovanpå Thulins manufaktur.

Med titeln faktor ansvarade Curt för EP:s civiltryckeri. Senare blev han teknisk chef och jobbade då också med tidningsproduktionen.

Yrkeskarriären avslutade 1991. Nu blev det resor, tillsammans med numera bortgångna hustrun Inga-Lisa. Samlandet tog däremot inte ny fart. Det pågick för fullt, hela tiden.

EP har gjort flera reportage om Curt Erikssons samlande. Vi citerar delar av en artikel om Curts hobby:

”Frimärken, vykort, foton, filmer, skådespelare, filmaffischer, dalahästar, tändsticksetiketter, modellbilar, sockerbitar, Enköpingskonstnärer, båtbilder, kartor, tepåsar, skiftnycklar, inbundna tidningar, Tintin, samlarbilder, cigarrgördlar, mjölkpaket, Dinky Toys stridsvagnar…”

Är det allt Curt?

– Nja, åtminstone en del. Den här missade du, säger Curt och visar upp en av två album med originalfoton av kungahusets medlemmar under ett halvsekel från första världskriget och framåt.

Vi sätter punkt där. Att skriva en heltäckande tidningsartikel om Curt Erikssons liv och gärning låter sig inte göras. Inte enbart så att Curt vet mycket om ett passerat sekel, han är själv en del av historien.