Socialdemokraterna försöker internt bli ense om vilken migrationspolitik partiet ska förespråka. Att allt fler sluter upp bakom en restriktiv hållning är en välkommen tillnyktring.
Nyligen skrev civilminister Ardalan Shekarabi (S) av sig på Facebook. Han hade precis varit på besök i Alvesta och Växjö. Han hade sett verkligheten och skrädde inte orden: ”Den stora segregationen, som nu även nått svensk glesbygd, är på riktigt ett allvarligt hot mot sammanhållningen, jämlikheten och tilliten i vårt land. Ett hot mot allt det som vi förknippar med välfärdslandet Sverige.” En av åtgärderna Shekarabi föreslog för att komma till rätta med problemen är att Sverige inte kan ha en stor invandring under överskådlig tid.
Retoriken från Ardalan Shekarabi är fjärran från den statsminister Stefan Löfven (S) hade när han år 2015 talade om att ”mitt Europa bygger inte murar”. Men att allt fler i Socialdemokraterna nu svänger är positivt. Det går inte att blunda för problemen och kanske särskilt smärtsamt lär det vara för Socialdemokraterna att ta in situationen. Det välfärdsbygge som partiet har ägnat decennier åt har svajat betänkligt under trycket från den stora migrationen.
Utöver Ardalan Shekarabi finns det ett par profilerade S-politiker i landet som har banat väg för en på många områden stramare politik. Jimmy Jansson, kommunalråd i Eskilstuna, har ända sedan år 2015 talat om behovet av en strikt invandringspolitik. Eskilstuna har också under Jansson ledning infört ett uppmärksammat tiggeritillstånd, som verkar ha tagits fram för att få tiggarna att söka sig till andra kommuner. Det är i det närmaste ett tiggeriförbud, gömt bakom byråkratisk pappersexercis. Hade samma förslag lagts fram av ett borgerligt kommunalråd skulle nog protesterna ha varit hätskare.
En annan socialdemokratisk murbräcka är Lars Stjernkvist, nu kommunalråd i Norrköping men med ett förflutet som partisekreterare. Han leder den S-märkta tankesmedjan Tidens utredning om en förnyad migrationspolitik.
Den riktning som en del ledande Socialdemokrater har börjat staka ut, mot en mer restriktiv migrationspolitik, innebär en återgång till partiets gamla ståndpunkter. Socialdemokraterna var inte med på migrationsuppgörelsen mellan Allianspartierna och Miljöpartiet år 2011. Men när Socialdemokraterna senare hamnade i regeringsställning valde partiet att vårda den fastlagda politiken.
Att Socialdemokraterna tar en mer restriktiv hållning till migration kan också ha en rent taktisk sida. Därmed avdramatiseras Sverigedemokraternas kärnfråga. Dessutom har konkurrensen om de mer konservativt lagda väljarna utanför storstäderna ökat. Den här gruppen har historiskt även funnits i Socialdemokraterna, men nu kan de väljarna nog lika gärna attraheras av Sverigedemokraterna eller Moderaterna.
Socialdemokraterna lär som parti vara långt ifrån enigt om den framtida politiken för migrationsområdet. Det finns dock en del hoppfulla tendenser.