Minns du fabeln Kejsarens nya kläder, där ingen vuxen vågade säga sanningen; att kejsaren stod där naken?
Påhittet med Enköpings kommuns förskolebussar är en modern variant av sagan. Om det som sker idag vore en saga.
Sanningen är att förskolorna är så fulla på grund av dålig planering att alla barn inte får plats. Lösningen är alltså att skicka ut dem efter vägarna.
Om några år kommer vi att skratta åt bussningen av småbarn. Att någon kan vara så dum att kalla det typ ”pedagogiskt verktyg”. Jo, så var det visst, år 2018.
Det var då vi skickade ut barnen för att åka buss, istället för lämna dem i en trygg miljö på ett vanligt dagis eller fritids.
”Friskare barn” står det på bussens baksida. Genialt, någon borde ta patent på den här hälsobefrämjande åtgärden; att åka buss.
”Spännande arbetsplats” läser vidare. Ja, alldeles säkert. Vad händer första gången en så´n här buss åker i diket?
”Anpassat lärande” är sista reklamskylten på bussens bakruta. Anpassat för vem? I bästa fall att barnen får lära sig att åka bältade. Eller för politikerna som en dag kommer att säga. ”Det här gör vi aldrig om. Aldrig någonsin”.
Ur miljösynpunkt måste det hela vara förkastligt. Ingen buss, oavsett drivmedel, noll-belastar miljön.
Säkerheten för barnen ska vi bara inte tala om.
Jag är förälder till två barn. Aldrig i livet jag skulle släppa ut dom att åka buss på vinterhalkiga vägar, eller ens sommartid, när det inte är av nöden tvunget.
Att inkompetenta politiker och någon överladdad psykolog finner det positivt att jaga ut barnen på vägarna i halka och slask – ja, det överträffar till och med fabeln ovan.
Tack för ordet!