Än en gång är valet passerat, för vilken gång i ordningen vet jag inte för egen del. Aldrig har jag haft något problem i vallokalen. Alltid Arbetarpartiet Socialdemokraterna. Men nu har jag blivit pensionär. Tyvärr Helena Proos (Enköping) och Stefan Löfvén (riket). Det gick inte längre. Och jag hade inte heller något annat parti att rösta på. Det blev en blankröst.
Jag är bara sååå besviken efter att ha lönearbetat i nära 50 år. Ett halvt sekel. Och jag får långt under hälften kvar jämfört med min gamla lön. Då hör till saken att jag varit anställd i det allmänna största delen av arbetslivet. Inget höglöneläge, alltså.
I fjol, tredje året som pensionär, gjorde jag mitt stora ekonomiska misstag. För att behålla bil och sommarstuga, som för mig betyder så mycket, tog jag ett extrajobb som före skatt skulle ge åtta välbehövliga tusenlappar i månaden. Som jag behövde.
Vi pensionärer bör ju jobba vidare, har socialdemokraterna sagt. För mig blev det en katastrof nu när beskedet om restskatten kom.
Restskatt så det både svider och gör riktigt ont. Extrajobbat har jag faktiskt gjort nästan helt gratis. En lokal S-politiker sa att det här inte kan vara rätt. Jag ringde en vänlig skattmas på kontoret i Gävle (tror jag det var). Tyvärr, allt var rätt, trots att det är sååå fel. Att jobba som pensionär straffas med rådande skattesystem. Händer en massa konstigt i kolumnerna.
Nu hörde jag att (S) lovat att rätta till Sveriges, också efter europeiska mått, rent ut sagt dåliga folkpensioner. Det kommer bara att ta runt 30 år! Inte i tid för mina barns första pension, men förhoppningsvis genomfört i tid för barnbarnen.
Så Proos och Löfvén. Det blev ingen sosseröst för mig.
Att det inte skulle bli så fett med pension visste jag, men kan någon förklara hur det blev så här illa – efter ett helt livs slit? Och till den som funderar, gör för guds skull inte som politikerna säger och jobba vidare som pensionär! Då blir du grymt besviken. Än en gång.