Tydligen finns det flera olika sätt att mäta andelen behöriga lärare i kommunens skolor. Oavsett vad som är riktiga uppgifter är det väl så att kommunens politiska ansvar gäller för alla skolor i kommunen, inte bara de kommunala?
LÄS MER: Nästan nio av tio har lärarlegitimation
Till att börja med är skolchef Anders Härdevik (EP 29 april) troligen ensam om att anse att jämförelser med andra aktörer på en konkurrensutsatt marknad är överflödigt. Inom privat näringsliv har så kallad benchmarking länge varit ett viktigt instrument för att kolla upp och förbättra sin konkurrenskraft, och att skolan är konkurrensutsatt både vad gäller elever (kunder) och lärare (arbetskraft) är väl ingen tvekan om. Hur kan jämförelser med andra göra att det blir sämre och dyrare? Det har jag väldigt svårt att förstå! Han påstår vidare att han är intresserad av resultat. I min värld innefattar resultat 4 olika perspektiv, nöjda kunder, nöjda medarbetare, effektiva processer och god ekonomi. Om vi inte presterar bra på alla dessa områden kommer verksamheten inte förbättras utan förr eller senare försämras. Vilket resultat är han intresserad av?
Om vi då ändå, som jag, tror att jämförelser kan vara till gagn för en verksamhet, kan vi konstatera att Enköping som helhet i Lärarförbundets ranking 2018 totalt ligger på plats 232 av 290 kommuner. När det gäller resurser ligger man på plats 275 och gällande lön är siffran 206. Alla dessa placeringar ligger bland de 30 procent sämsta i landet. När det gäller utbildade lärare är placeringen något bättre, 194, vilket fortfarande är på den nedre halvan. Sedan finns det enstaka exempel på att man ligger på övre halvan i rankingen. Även om det finns invändningar mot denna ranking kan den väl knappast vara helt missvisande?
Vidare är det så att jag har kontakt med före detta lärare i Enköpings grundskolor och från dessa har jag fått veta att minst 15 legitimerade lärare slutat det senaste året. Sannolikt är detta lågt räknat eftersom jag inte känner speciellt många lärare. Dessutom vet jag elever som fått byta lärare flera gånger under en och samma termin. I de fall lärare slutat beror det enligt deras utsago på dålig ledning och/eller jämförelsevis dålig lön. Jag skulle gärna vilja veta hur detta går ihop med tydligt och bra ledarskap och ett tillåtande och uppmuntrande klimat, de jag pratat med vittnar snarare om det motsatta.
Inte bara ovanstående resonemang utan också uttalanden om skolan från andra tjänstemän och politiker i kommunen gör att jag börjar tänka på begreppet ”verklighet”. Det är i dag allmänt vedertaget att det inte bara finns en riktig och sann verklighet. Den verklighet man ser och upplever beror på ur vilket perspektiv man betraktar en sak eller företeelse. Kan det möjligen vara så att oviljan att jämföra sig med andra gör att skygglapparna är så stora att man ser en helt annan verklighet än bland annat sina medarbetare och att därmed viljan och förmågan att göra förbättringar är liten.