Hugenotter som flydde från Frankrike till Nederländerna, syskonen Weibull som på 1600-talet flyttade från Danmark till Sverige, Lars Johan Hierta och en viss Ali Pascha. Jo, min släkthistoria är både internationell och färgrik. Tack vare min gammelfarmors bror Fritz Montén, som på 1960-talet sammanställde sin släktforskning i en fin bok har jag en bra översikt på delar av vår släkthistoria.
Istället för att gå igenom otaliga kyrkoböcker och andra arkiv finns det enklare sätt att ta reda på sina rötter. Genom att skicka in sitt dna till dna-företag online kan man få reda om olika fakta om ens släkthistoria. Frågan är hur säkert detta enkla sätt är, både vad gäller resultaten och för integriteten. I ett holländskt tv-program, motsvarande konsumentprogrammet ”Plus” här i Sverige, granskades denna bransch närmare. I programmet berättar två belgiska forskare från Leuvens universitet om en studie som de genomförde förra året. Forskarna Maarten Larmuseau och Pascal Borry skickade sitt eget dna till 40 online dna-företag och jämförde resultaten. Kunderna kunde välja att ta reda på hur mycket procent neandertalare de hade i sitt dna, information om sitt släktträd och de kunde testa föräldraskap. Studien visar att resultaten i många fall skiljde sig åt. Företagen kom med olika svar om deras ursprung och en del av de fakta företagen presenterade var allmängiltiga. Ett exempel är att varje västeuropé har en till tre procent neandertalare-dna.
Det finns även en annan aspekt med att skicka in sitt dna-test för att ta reda på sitt ursprung. Forskarna träffar med jämna mellanrum personer som genom sitt dna-test har fått reda på att de har halvsyskon, eller att det visat sig att deras biologiska far inte är det. Dessa fakta är minst sagt omtumlande för både personen ifråga och dess anhöriga.
Frågan är vad dna-tester kommer att kunna visa i framtiden, för det finns även positiva sidor. Sjukdomar kan förutspås och läkemedel kan anpassas till varje individ. Detta innebär att sjukdomar kan förebyggas eller behandlas i ett tidigt stadium. Men, här finns det en risk. Världens största online dna-företag är 23andMe och hade 2015 samlat in dna från inte mindre än fem miljoner personer, varav fyra miljoner hade kryssat i rutan att deras information får användas i kommersiellt syfte. Genom denna databas skulle försäkringsbolag kunna välja vilka kunder de erbjuder sjukförsäkring. Kunder med risk för genetiska sjukdomar som kostar sjukförsäkringen mycket pengar kan på det viset sållas bort. Att dna är värd mycket pengar illustrerar överenskommelsen i somras där den brittiska läkemedelsjätten GlaxoSmithKline för 2,7 miljarder kronor under fyra år får använda sig av 23andMes insamlade data.
När tiden finns kommer jag att titta närmare på vår släkthistoria. Tack vare digitaliseringen av arkiv och kyrkoböcker finns det mycket information att hämta utan att behöva lämna hemmet. Och Ali Pascha? I släktboken skrev Fritz Montén följande:
”Henrik Kuyl blev på slutet av 1600-talet sjökapten i venetiansk tjänst men gick i en sjödrabbning över till turkarna, där han kom i tjänst, antog mohammedanska religionen och kommenderade turkiska flottan i Svarta havet under namnet Ali Pascha”.
Marloes Öhrnell