Kvällens föreläsare var professor emeritus Staffan Fridell från Uppsala som utifrån sitt specialområde nordiska språk benade ner i Tillinges gamla bynamn.
Tillinge betyder ungefär ”bygden vid åmötena”. Tyll betyder åmöte och redan i början av 1300-talet hette bygden Tyllingi. Om det är åmötet vid Ullunda vad där Ullbrobäcken och Örbäcken bildar Enköpingsån eller det lilla åmötet vid kyrkan får vi väl gissa oss till.
Typiskt för de flesta ortsnamn är att de under det senaste milleniet ändrat stavning steg för steg fram till dagens skrivningar. Går man ännu längre tillbaka kan det vara svårt att känna igen namnen och de första invandrarna efter senaste istiden hade troligen helt andra namn på områden och byar.
Sta(d) med betydelsen plats eller ställe samt ordet by för en samling av gårdar ingår i många namn, oftast med något ord före som i någon form karakteriserar just det stället.
Staffan plöjde igenom i stort sett alla bynamn i Tillinge plus några ortsnamn ytterligare och visade på hur namnen har uppstått och förändrats fram till dagens skrivningar. Vissa namn är nästan självförklarande, tex alla med lövträd Alm, Lind, Ek mfl som gett namn åt flera byar.
Alla namn som har med något med ”lund” syftar på en helig lund som hade stor betydelse i gamla religioner. Ullunda är ett sådant namn och dessutom ett exempel på där namnförändringen nästan gick för fort, det blev ju nästan folkstorm för ett antal år sedan när vägverket ändrade skyltning från det i Enköping etablerade Ulunda tillbaka till Ullunda, den heliga lunden till guden Ulls ära. Ullbro syftar på bron till Ullunda vilket kan stämma på den gamla betydelsen bro i form av vägbank, Ullunda vad (som ligger i Ullbro) är ju just en del av den gamla eriksgatan med stensatt vad över Ullbrobäcken.
Staffan fortsatte med olika ställen där allt ifrån sluttningar, fåglar, höjder till grusmark och åkrökar har satt sin prägel på det som är dagens bynamn.
Vissa namn gäckar dock forskningen och vi får fortsätta att gissa varför t.ex. Drällsta och Ogesta heter som de gör. Dorsilla, som ju låter lite spännade, är något okänt plus ordet ”häll”. Tom ett så vanligt namn som Hummelsta har ingen bra förklaring, år 1370 hette det som är dagen centralort i Tillinge Humbrastom.
Staffan avslutade första halvlek med ett lokalt fynd han gjort nyligen. Att Västerås hetat Västra Aros (västra åmynningen) och Uppsala hetat Östra Aros är ju relativt känt. På gamla kartor fanns något mitt emellan som hette Lilla Aros som man inte identifierat precis var det låg. Men nu finns lösningen: det är Lisselås i Tillinges sydvästra hörn. Från Lizlaars år 1446 via Litla Aros och Litslaros har det efter flera omskrivningar i små steg blivit dagens Lisselås. Låg för 500 år sedan precis vid åmynningen där Saevu ström (år 1296), den sävliga ån dvs Sagån, rinner ut i ”grussjön”, dvs dagens Mälaren.
Efter en fikarast med tid för lite småsnack, bekanta och obekanta emellan, fortsatte Staffan med en frågestund. Där fick alla närvarande chansen att ställa specifika frågor på just sin by eller bara allmänt om olika ortsnamn, varför heter de som de gör. Allt går som sagt inte att förklara, men vi hoppas att de flesta kunde bege sig hemåt i höstmörkret med intressanta funderingar i bakhuvudet.