Numera erfordras för den kroppsliga hälsan, eller så tycker läkarvetenskapen att man bemängdigas av diverse läkemedel, för att man ska klara livhanken. Apoteksbesöken är legio. Piller i burk, piller på skena, flytande hit och dit. Spruta på morgonen, spruta på kvällen. Sedan krävs det att man läser apotekstillverkarnas bifogade information till användaren. Jo jag tackar jag, som inte ens läser en roman, eller vad Leif GW Persson skriver i dagspressen. Tiden är rysligt värdefull till annat här i livet.
Denna bipackade information är i utvecklat tillstånd 184 cm, alltså längre än vad man är lång själv. Bredden 17 cm, tvåspalt. Varje enspalt utgör cirka 150 rader á 40 skrivtecken, alltså 6 000 tecken. Alltsammans 12 000 för bägge spalterna. För att läsa allt får man inte vara sjuk eller så blir man. Helt informativt är det givetvis, men för många är långa anvisningar, tillrättalägganden, förslag med mera ett intrång i den sjukes ”hinnamedtillstånd”.
I juli i sommarvärmen, dryga milen norr om Uppsala, i Storvreta, träffade jag en bekant från Dr Westerlunds trädgård. Det var snigeln Ville.
”Vad gör du här så här långt från Enköping?” frågade jag förvånat.
”Jo, då de började riva stadshotellet så var det bara att skena i väg. Jag gör i alla fall nio meter i timmen. och snart efter ett dygn var jag 22 meter från allt buller och bång och då blev det tystare”.
Jag frågade då: ”Tyckte du att det blev bråkigt i stan och att en grop efter hotellet störde dig?”
Snigen vrider sig lite i skalet på ryggen: ”Jo, jag har hört om gropen, det blir visst aldrig något bevänt med det hela”.
Snigeln suckar djupt: ”Jag började redan då, i mars 2010 att ta mig norr över, och nu är jag i Storvreta, 100 månader senare. Här använder de sina hjärnor och ser till att alla varelser får det bästa”.
Tänkvärt tycker jag. ”Men om det blir något nytt på Stattomten då, något vackert för Enköping, tar du inte då 100 månader på dig att och kommer tillbaka då?.
Jag försöker klocka snigelns samvete till positivt tänkande. ”Nej, nej, de sex milen har blivit en engångsföreteelse. Men hälsa alla att en snigel var mycket snabbare än alla pappersvändare och förstå sig påare vad gäller Stadshotellstomten”.
”Jag får väl inte på snäckan för det jag har sagt? ” undrar Ville blygsamt.
Inte då, man kan inte komma sanningen närmare än så här. Så skils vi, bland vinbärsbuskar och solrosor och himlen är blå och solen är mycket varm denna sommar.