Många år har den kommit omkring den 8 eller 9 april, men i år var vintern hård och och blåsig över Östeuropa och över Alperna. Att den veka, späda lilla fågeln återigen flugit hundratals mil för att komma tillbaka till svenska boplatser i stenmurar, hålor och skrevor, ja rent av i byggnader nära människan.
Ärlorna övervintrar mycket öster om Medelhavet. Egypten, Israel, Marocko bland annat. Kommer gärna tillbaka till tidigare boplatser. De tillryggalägger en flyttlängd av cirka 450 mil för en boplats i våra trakter. Inom folktron finns en mängd föreställningar att ärlan kan ge bonden skördelycka, men den kan bringa olycka om bonden behandlar den illa eller dödar den.
På Azorerna finns legenden att sädesärlan sopade igen spåren efter Jungfru Maria och Josef då de flydde genom öknen. Maria välsignade fågeln och sade att den alltid kommer att göra alla glada och lyckliga, och att ingen någonsin ska vilja döda den. Det är därför som människan tycker om sädesärlan. Vi välkomnar den gärna i april till Sverige och Enköping. Vid vårt boställe här i stan har vi en gräsplan på baksidan fram till en gatustump. Där står en gran, tall och en björk. På en kvadratmeter har vi en egen liten djurpark.
Ringduvor har i många år boat där. Duvans "hoooande" på våren välkomnar man gärna. Likaså ekorrarnas spring och hoppande följer man gärna med blicken. De många besöken vid talgbollarna summeras som lyckade. Större hackspett, nötväca, mesarna. Att skator, kråkor och kajor försöker dra upp tråden med talgbollar misslyckas faktiskt. Gäller att ha styv tråd till småfåglarnas egen måltid. Att harar ofta besöker oss och vårt tydligen goda gräs, det glädjer oss tittare. Till och med två rådjur frossade en morgon på gräsmattan. De är välkomna igen.
Skatorna byggde sitt bo för några år sedan. Följde deras förehavande från ateljèfönstret, ända fram tillls äggen blev lagda. Sex till nio ägg är vanligt. Men så kom kråkan. Kikade in genom öppningen och frestelsen tog överhand. Jag såg hur den grova näbben fick hål på godsakerna och ett slafsande fick jag bevittna utan att kunna göra något åt det. Sveriges nationalfågel koltrasten är livligt förekommande. Den pickar gärna på marken under talgbollarna. I varje hörn på garagelängan har gråsparvarna i en månads tid lockat en motpartner.
Inte så vackra tongångar men till slut blev det tyst. Trägen hade vunnit. Våren bidrar med mycket spännande, gäller att ha alla sinnen på spänn.