Jag lärde känna Dan som vän, duktig uppfödare och respekterad domarekollega. Dan var också en uppskattad lärare i svenska, engelska och franska.
I tidig ålder väcktes Dans djupa intresse för hundar och första ras blev en skotsk terrier. Avel och uppfödning blev en naturlig fortsättning i umgänget med dåtidens respekterade uppfödare. Hans kennelnamn blev Raglan. Förutom skotsk terrier födde Dan med framgång upp pekingese och labrador retriever.
Dan engagerade sig i en mängd klubbar inom Svenska Kennelklubben. På senare år i Svenska Kynologiska Akademin och Svenska Domarföreningen. Inte att förglömma, Dan var också medlem i The Kennel Club.
1987 auktoriserades Dan som exteriördomare. Intresset att döma blev stort och inbjudningar kom från all världens hörn. 2007 kunde Dan titulera sig som internationell allrounder. 2019 dömde han Best In Show, BIS, på Stockholm Hundmässa. Året därefter krönte han sina framgångar med att döma BIS på världens största och mest prestigefyllda utställning, Crufts.
Dan ingav stor respekt med sina breda kunskaper. För de som önskade, delade han gärna med sig. Det var tydligt när jag läste kommentarerna på de sociala medierna efter hans bortgång.
Dan prioriterade typ, typ och åter typ – något som han ofta påpekade då vi diskuterade raser och andras domslut. På ett sofistikerat sätt kunde han förmedla kritik om både hundar och människor. Var vi inte överens eller om han var allmänt missnöjd hördes för mig det karaktäristiska, lite rosslande svaret: - njaaa, njaaa!
Många var vi som hade stort förtroende för Dan vilket innebar att det var få saker som inte nådde hans öron. När vi ringde varandra, frågade vi alltid, stör jag? Dan svarade alltid, du stör aldrig!
Dan, jag saknar våra samtal!