Vid budgetomröstningen den 3 december röstade vi självklart på vår egen budget när den föll så röstade vi på det minst dåliga förslaget som arbetats fram av S och NE. Vårt ställningstagande gjorde att denna budget vann och det gjorde både Jesper Englund(S) och Anders Wikman (NE) besvikna i stället för glada. Vi förstår inte Wikmans tankar. I valrörelsen hette det att Nystart vill mera. Det var då det. Tre månader senare så vill han inte mera, han vill tydligen ingenting och verkar motverka sitt eget förslag. S och NE har avsatt en massa tid till att göra en budget som dom sedan inte vill ska vinna. Det kan inte kallas för någonting annat än kvalificerat slöseri med tid. Att strunta i att göra en egen budget och i stället rösta på Allianskoalitionens hade ju varit betydligt enklare.
Ingvar Smedlund[M] är självkritisk och vill i fortsättningen förankra sina förslag bättre i oppositionen och han har all anledning till denna självkritik. Han bjöd nämligen in oss till samtal om budgeten. Vi framförde då några mindre saker som vi ville ha med för att kunna stödja Smedlunds budget. Av någon anledning så rann allt ut i sanden. Kanske trodde Smedlund att SD-röster alltid är gratis eller också drog någon av hans samarbetspartners i handbromsen. Vi kan bara spekulera kring detta.
Vid omröstningen om vårt särskilda yrkande lade Jenny Gavelin(L) ned sin röst. Hennes motivering var att hon inte ville stödja oss därför att vi bara vill ställa till oordning. Det är svårt att kommentera detta märkliga uttalande eftersom vi inte vet vilka värderingar som hon lägger i begreppet oordning.
Vad skall då hända vid nästa budgetomröstning? Decemberöverenskommelse eller bara ett förslag som i Nordkorea? När det gäller den gamla kommunistdiktaturen så är det inte lätt att hitta några demokratiska inslag, men det finns. Beröringsskräcken till grannen i syd har börjat släppa och det förs samtal. Det finns ställen på vårt runda klot där man inte hunnit lika långt.