Sverige har problem relaterade till vår energiförsörjning. Många har frågat sig hur vårt land, som för tio år sedan hade ett av världens mest robusta energisystem nu hamnat i en krissituation. Det enkla svaret är att det i allt väsentligt är vårt eget fel. Energipolitiken har under senare år haft större fokus på miljöfrågor än på försörjningstrygghet. Om detta har det varnats men ansvariga politiker har inte lyssnat. Tidigare hade vi en väl fungerande kombination av främst vattenkraft och kärnkraft, där kärnkraften svarade för baskraft och stabilitet i elnätet. Under senare år har vindkraft blivit vanligare samtidigt som kärnkraftverk börjat avvecklas. Vindkraft är en bra energikälla men den ger energi bara när det blåser och vårt elnät kan bara ta emot omkring 25 procent av denna ej planerbara energi. Tar vi emot mer uppstår instabilitet i elnätet. Vi behöver återgå till ett säkrare energisystem, där vattenkraft och vindkraft kompletterar varandra, medan kärnkraft svarar för baskraft och stabilitet i elnätet.
Vid regeringsbildningen 2014 var Socialdemokraterna beroende av Miljöpartiet (MP). För att ge sitt stöd krävde MP avveckling av kärnkraften. Socialdemokraterna böjde sig för MP:s krav, men slingrade sig och framförde att: ”den nya regeringen inte aktivt kommer att stänga några kärnkraftsreaktorer [...] men högre avgifter och ökade säkerhetskrav kommer att leda till att kärnkraftverk stängs ändå.” (DN, 2014-10-01).
Därefter lyckades MP få Vattenfalls produktionschef Thorbjörn Wahlborg att säga att kärnkraften var olönsam (Ekot, 2016-01-07). Det dröjde inte länge förrän regeringspartierna nu började beskriva kärnkraftsavvecklingen som ett marknadsmässigt beslut. Det mest anmärkningsvärda i detta är inte ”att S och MP av olika anledningar framdrev kärnkraftsavvecklingen, vilken MP länge var öppen med – utan hur man praktiskt taget oemotsagda lyckades frånsäga sig ansvaret genom att skylla på marknaden” (Professor Christian Ekberg).
Genom att stänga kärnkraftverk har man försatt landet i brist på baskraft, som behövs för att upprätthålla stabilitet i elnätet. Härtill kommer avregleringen av elmarknaden och anslutningen av det svenska elnätet till det europeiska elnätet och indelningen i elområden. Vi är bundna av de regler som vi kommit överens om med EU. Emellertid, elpriset styrs inte längre av efterfrågan och tillgång som på riktiga marknader. Priset bestäms av några få stora aktörer som äger elproduktionen i norra Europa och de tjänar på att priset hålls högt så länge det bara går. Alternativet är en politik som reglerar elpriserna utifrån den faktiska kostnaden för att producera elen.