Artikeln "Kommunchef anställer sin dotter" visar ånyo bilden av ett styre som har långt kvar till den öppenhet som ändå verkar vara på väg på andra håll i samhället. Jag minns den tid, det är längesen nu, när ledande poster innehades av män, som ofta, allt för ofta med all rätt beskylldes för att använda härskartekniker. Nu har vi fått en mer jämlik könsfördelning på chefsnivåerna men frågan är om det blivit någon egentlig ändring.
Avdelningschefen Ann Bärgård och hennes närmaste chef Viveca Räim anser sig i varje fall ha rätt att idka chefskap på sina villkor. Någon insyn tillåts inte och munkavlen är hårt knuten. Den som pratar vet inget men utgår från att allt gått rätt till och av de andra som vet är det ingen som öppet vågar säga något. Men kanske kan man se det så att dottern som nu blivit arbetsmarknadskonsulent har de rätta meriterna. Ska man hjälpa svårplacerad arbetskraft är det väl en merit om man själv fått känna av att inte platsa fullt ut. 8 månaders ekonomiassistentutbildning är kanske det i sammanhanget rätta och överlägsen en kandidatexamen från någon socialhögskola.
Det hårda liv som gäller för många som tvingas kämpa om tillfällighetsjobben inom lager och logistik där man tvingas sova med mobilen under kudden för att inte missa långtradaren som väntas någon gång under natten bäddar för ödmjukhet och medkänsla för dem som ska hjälpas och härdar psyket för den kalla verkligheten snålblåst. Så kan man väl också se på denna nya värld vi lever i och då skulle man kunna glömma det där med jäv och en moders ömma omvårdnad.