De hjältar som lämnade sina familjer och gav upp sina semestrar för att släcka de omfattande skogsbränderna som i somras härjade i landet ska förmånsbeskattas för mat och boende. Enligt Skatteverket handlar det tack och lov inte om särskilt mycket pengar. Men hanteringen visar ändå på en fullständigt vansinnig del av inte bara svensk skattelagstiftning, utan också svensk byråkrati.
För det är inte första gången som övertolkningar av regelverk tar sig bisarra uttryck. Ingen har väl glömt när Naturvårdsverket 2010, som enda myndighet i hela Europa, tolkade EU:s avfallsdirektiv så strikt att snö klassades som miljöfarligt avfall och inte fick tippas i sjön. Något som drabbade såväl medborgarna, då framkomligheten blev sämre, samt i förlängningen även miljön då den istället skulle transporteras långa sträckor för att dumpas på tippar, trots att de mätningar som gjorts visade att snön inte var miljöfarlig.
Eller det flertal gånger under senare år som Migrationsverket fattat beslut om att utvisa heltidsarbetande människor som rotat sig i Sverige, exempelvis på grund av att de tjänat 1 krona och 90 öre under kollektivavtalsenlig lön under några månader flera år innan utvisningsbeslutet.
Att svenska tjänstemän tvingas till paragrafrytteri får konsekvenser inte bara för de omedelbart drabbade utan också för skattebetalarna i form av att ökad administration och minskad tillgänglighet i sig kostar.
För trots att förmånsbeskattningen följer regelverket så är det i det närmaste sadistiskt att den som arbetar under en så akut situation som sommarens bränder ska beskattas för att i enstaka pauser ha kastat i sig en smörgås och sovit på liggunderlag i ett tält. Skatteverket uppger också att de har försökt förmå politikerna att modernisera lagen så att denna typ av förmånsbeskattning kan undvikas. Men våra myndigheter borde i ärlighetens namn själva ha mandat att göra en mer rimlig tolkning av lagstiftarens intention och inte bara slaviskt följa regelverk när konsekvenserna blir fullständigt uppåt väggarna.
Våra folkvalda bör hantera denna fråga skyndsamt. Nu är det politikens uppgift att se till att den börda som nu läggs på de frivilliga brandmännen som ryckte in i somras aldrig händer igen, och helst bör också en ny lagstiftning verka retroaktivt. Hjältemod ska hyllas, inte beskattas.