Med flera av de byggherrar och fastighetsägare som är engagerade i staden verkar vi vara på väg mot det senare alternativet. Dessa byggherrar och fastighetsägare har stort inflytande men inte alltid något större intresse av hur medborgarna ser på bebyggelsens utveckling i staden.
Deras fokus är ofta att bygga hus inte en stad. Ju fler våningsplan desto större vinster och våra politiker och tjänstemän orkar inte hålla emot. Saken blir inte bättre av att den tidigare stadsarkitekten, för att ”vitalisera” torget vill flytta torgbrunnen.
Det finns goda exempel i staden på att det går att ta till vara och underhålla gammal bebyggelse i stadens kärna utan att riva, bygga nytt, högt eller annorlunda. Ett exempel är de nyligen renoverade husen på Sandgatan. Det är gamla hus som renoverats på ett fint sätt i stället för att riva och bygga nytt. I sitt arbete har man tagit hänsyn till den omgivande miljön. Det behöver man även göra om det är ett trivsamt och fungerande centrum man eftersträvar.
Frågan om att återskapa ett väl fungerande torg och mötesplats har pågått länge. Vid sidan av att kommunens politiker och tjänstemän inte kunnat motstå eller hindra handelns utflyttning från centrum, gäller frågan också tidigare politikers och Peabs misslyckande med att bevara det kulturhistoriskt intressanta stadshotellet. Vad och hur anpassad till torgets befintliga bebyggelse blir det hus som kommer att byggas på stadshotellsfastigheten?
En motsvarande fråga gäller vad som kommer att ske med Paushuset – rivning, nybyggnad, renovering? En uppmaning till kommunens politiker och tjänstemän inför kommande beslut är att inte bara lyssna till berörda byggherrar och fastighetsägare, utan även till de medborgare, som är intresserade av hur stadens centrum kommer att utformas. De är många och de vill ha ett ord med i beslutsunderlaget till sina företrädare.