Allmänna val och fria massmedier tar många av oss för givet. Vår demokrati förutsätter att vi har politiker att rösta på och trovärdiga journalister som kritiskt granskar dem. Oavsett övriga meningsskiljaktigheter är vi förhoppningsvis överens om det.
Men vad händer när två av demokratins grundpelare, politiker och journalister, gör sitt bästa för att undergräva förtroendet för varandra? Samtidigt som näthat, alternativa fakta, fake news och odemokratiska rörelser är på frammarsch.
I USA kallar presidenten journalister för folkets fiender. Den försåtmineringen av demokratin såg vi inte komma. Omvänt ser vi journalister generalisera och undergräva förtroendet för politiken.
Kan den här utvecklingen verkligen gå spårlöst förbi?
Moderata Enköpings-Postens krönikör Roger Pettersson skrev nyligen att någon ”fördömt honom som demokratins fiende nummer 1”. Det var inte jag. Och nog är det väl att tillmäta honom lite väl stor betydelse när han roar sig med att ”gillra fällor för politiker”.
Men den reaktion han fick är kanske ändå värd att reflektera över.
Den förre chefredaktören understöder på EP:s ledarsida skickligt Enköpingsmoderaternas politik, oftast genom att förbigå dem med tystnad. Möjligen kan Ingvar Smedlunds initialer figurera.
Samtidigt ifrågasätter han flitigt andra politiker och partiers politik. Gott så, inget konstigt med det. Så fungerar en ledarsida. Den har ett moderat syfte och det ingår i det demokratiska spelet.
Debatten handlar nu i stället om Petterssons vilja att ”använda allt skitprat i kommunfullmäktige som gödsel”. Håhåjaja, sånt går hem i många stugor.
Politiker och journalister toppar inte precis medborgarnas förtroendelista, många tycker att de är lika goda kålsupare. Pettersson skriver: ”Vissa politiker ser bara det de vill se och missförstår det de vill missförstå”. Prova gärna att byta ut ordet politiker mot krönikörer.
Pettersson skriver vidare att ”alla inlägg i fullmäktige håller inte Nobelprisklass”. Nä, så är det nog. Testa även att byta ut ”inlägg i fullmäktige” mot ”artiklar i EP”. Så är det nog också.
Frågan är väl snarare vilka långsiktiga konsekvenser det blir när de som borde vara demokratins främsta förkämpar generaliserar och undergräver förtroendet för varandra. Och vad syftet är.
Kanske behöver vi fundera lite på det. Innan det ironiska skrattet fastnar i halsen.
Anders Wikman
Gruppledare Nystart Enköping
Svar: Det fria ordet kräver högt i tak
Som krönikör i Enköpings-Posten har Roger Pettersson i uppdrag att tänka fritt kring det som händer i samhället, inte minst inom politiken. Detta gör han gärna med både spets och humor, vilket är uppskattat av många av våra läsare.
Anders Wikman (NE) frågar vilka långsiktiga konsekvenser som uppstår när de som borde vara demokratins främsta förkämpar (det vill säga politiker och journalister) generaliserar och undergräver förtroendet för varandra. Vi anser att han istället borde fundera över vad följderna skulle bli om fria medier inte bevakade och granskade de folkvalda politikerna. Det fria ordet kräver högt i tak, och det är vår uppfattning att Roger Pettersson ser till att det taket inte sänks.
Åsikten att vi journalister skulle göra vårt bästa för att undergräva förtroendet för politiken får stå för Anders Wikman. Vår uppfattning är att Enköpings-Posten genom granskning, bevakning och debatt bidrar till att politiken blir bättre. Vi tar politiken på största allvar, även om det mellan varven innebär bister kritik.
Anette Östlund,
chefredaktör
Kalle Sandhammar,
ansvarig utgivare