Federalistiska strömningar från Frankrike och Tyskland har visioner om en framtida EU-armé. En sådan utveckling är både oönskad, onödig och olämplig.
Den franska presidenten Macron har bland annat yttrat: ”Vi kan inte försvara européerna om vi inte har en riktig EU-armé”. Uttalandet från en av Europas mäktigaste ledare är talande för vad som är problemet. Pressar man något som redan är pressat till bristningsgränsen riskerar det att pulverisera och braka samman fullständigt.
Ett lands utrikes- och säkerhetspolitik är komplext, och något som i det Europapolitiska samarbetet måste vara reserverat för enskilda medlemsländer. Att utifrån det expandera unionen till en egen militärstyrka är både dåligt rent operativt men riskerar även ytterst att spä på det populistiska motståndet mot EU som helhet.
Kristdemokraterna och KDU erbjuder en annan väg. Vi går till val på att göra EU lagom igen. Lagom innefattar att man ska fokusera på lagom mycket frågor i en lagom stor omfattning. Visst utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete är givetvis nödvändigt. Strukturer om materiellt samarbete är ett sådant exempel. Internationella insatser inom ramen för PESCO-samarbetet genomförs även. Och mycket riktigt är det avgörande för Europa att stå enade mot en allt mer konkurrerande och farligare omvärld från bland annat Kina och Ryssland.
Men EU är inte och kommer aldrig att ses som en ersättning mot den organisation som redan står och har stått för europeisk säkerhet i över 70 år, nämligen Nato. Som en militär försvarsallians bestående av 22 av EU:s medlemsländer bygger organisationen på idén om ett kollektivt och ömsesidigt försvar. Det i sig har aldrig varit syftet med EU.
Partiell mellanstatlighet till överstatlighet innebär att det alltid kommer finnas politiska begräsningar som kommer att hindra en effektiv beslutskedja. Att i det läget bygga en ny militärbyråkrati kommer stjälpa effektivitets- och beslutsförmågan. Bristen på konsensus mellan medlemsländerna för de delvis svenskuppsatta Nordic Battlegroups var om något ett starkt bevis för det.
EU är i grunden någonting bra. Det har fram tills denna dag lyckas behålla freden, längre än någonsin tidigare i Europas historia. Men för att säkerställa unionens långvariga fortlevnad måste överstatlighetsivrare förstå att det finns gränser för vad de europeiska folken kan och kommer acceptera. EU består av ett nationernas Europa, inte ett Europas förenta stater. En utveckling som går stick i stäv med folkviljan intensifierar aversionen. Sverige behöver ett Natomedlemskap, inte en EU-armé.