Nu i coronatider uppmanas vi att arbeta hemma så mycket som möjligt. Sett i backspegeln är det nog en nyckelkomponent i framgångsrik hantering av covid-19. På samma sätt borde människor få vara arbetslösa hemma. Idag tvingas vissa arbetslösa att gå i arbetsträning trots att de tillhör en riskgrupp medan andra till exempel tvingas ta fram en smörkniv ur ett trästycke enbart med hjälp av ett sandpapper.
Denna dyrbara, nedbrytande, meningslösa, straffexercis förklädd till arbetsträning syftar förmodligen till att få dessa samhällets olycksbarn att skämmas ytterligare. Men på vad sätt är det produktivt att knäcka och kränka människor?
I stället borde vi låta människor vara arbetslösa hemma, eller var de nu trivs att vara. Till och med utan coronan gynnar det så klart allmänhälsan och arbetsförmågan att låta människor behålla sin värdighet.
Vi måste tro på människors förmåga. De flesta vet bäst själva hur de ska använda sin tid och leva sina liv. Den som ändå tvunget vill bli sysselsatt hjälper man lämpligen till att vara föreningsaktiv. Men bara om det inte finns ett riktigt arbete till vederbörande.
Mån om välfärden