I media och på gator och torg höjs röster för att vi svenskar måste ställa om till ett grönare liv. Idag är det få som förnekar att klimat och miljö skulle vara vår tids ödesfrågor, men ändå släpar lagstiftningen efter på många håll. Samtidigt som privatpersoner förväntas ställa bilen hemma till förmån för bussen och välja ”hemester” istället för stranden i Thailand tvingas kommuner, landsting och statlig verksamhet fortsatt köpa livsmedel från producenter med större negativ klimatpåverkan än vad som är nödvändigt.
Upphandlingsmyndigheten uppmanar på sin hemsida till energieffektivt upphandlande. Till exempel kan det handla om att ställa krav på att de transporter som sker med anledning av upphandlingen använder sig av förnybara bränslen. Det kan också handla om att upphandla med bästa möjliga miljöprestanda och att det som köps in har lång livscykel. Gott så, men det är långt ifrån tillräckligt. Ekologiska produkter berörs också men inte heller det är någon realistisk eller tillräckligt effektiv lösning på klimatproblemen.
Vad gäller transportsektorn så står den för ungefär en fjärdedel av Sveriges totala energianvändning. Alldeles oavsett de krav som ställs i olika upphandlingsförfaranden är det ofrånkomligt att miljöpåverkan härifrån blir betydande. Ett enkelt sätt att komma ifrån den stora miljöpåverkan som transporter av varor och livsmedel innebär är att så långt som möjligt prioritera lokalproducerat. Här sätter dock dagens regelverk stopp.
Möjligheten för offentlig verksamhet att kringgå Lagen om offentlig upphandling (LOU) för att gynna lokala producenter är idag starkt begränsad. Det är inte tillåtet att ställa krav på exempelvis korta transportavstånd. Det här är en del av EU:s lagstiftning som Sverige har valt att implementera. KDU anser att det strikta förhållningssätt gällande lokalproducerat som LOU och övrig lagstiftning tvingar på upphandlingsprocessen både är direkt skadlig för den inhemska livsmedelsproduktionen och indirekt potentiellt skadlig för medborgarnas allmänna hälsa och välstånd.
Antibiotikaresistens är ett annat av de problem som bör lyftas i sammanhanget. I Sverige används väldigt lite antibiotika i djurhållning i jämförelse med många av de länder varifrån vi importerar animaliska produkter. I Spanien och Italien används 20 gånger så mycket. Svensk djurhållning och livsmedelsproduktion är i allra högsta grad toppmodern och borde rimligtvis kunna prioriteras högre i inhemsk livsmedelsupphandling.
Vi kommer i valda delar behöva gå ifrån dagens ordning, där den upphandlande parten måste kunna påvisa brister i kvalitet för att kunna neka det lägsta budet. Den svenske konsumenten är överlag väldigt upplyst. Få av oss skulle lägga litauisk kyckling eller belgisk köttfärs på tallriken hemma vid middagsbordet. Varför ska då kommunerna på grund av osmidig lagstiftning tvingas servera sådan mat till våra barn?