Insändare: Låt oss gå tillbaka till sifferbetygen

Målet att alla elever ska få godkänt är omöjligt att uppnå. Elever med högre eller lägre intelligens har alltid funnits.
Regeringens utredare Jörgen Tholin har arbetat fram ett förslag för att skapa ett bättre betygssystem i skolan. Nuvarande kursbetyg ska ersättas med ämnesbetyg i gymnasieskolan. Detta är utmärkt, men att ytterligare ett underkänt betyg Fx ska införas måste ifrågasättas av flera orsaker. Idén kommer från det europeiska systemet för överföring av studiemeriter, ECTS. Enligt Wikipedia används ECTS i allt fler länder i Europa som nationellt studiepoängsystem vid universitet och högskolor.
Enligt ECTS ska betygen vara A 10%, B 25 %, C 30 %, D 25 %, E 10%, en slags normalfördelning. Tillsammans blir det 100 %. Ändå ska betyget Fx (Underkänt: mer arbete krävs) och betyget F (Underkänt: betydligt mer arbete krävs) finnas. Vad x betyder i betyget Fx anges inte. Varför skrivs inte F och G?
Sverige har haft 4 olika betygssystem under drygt 100 år. Ett av de tidigare betygssystemen använde sifferbetyg (5-1), vilket är bättre än bokstavsbetyg, som måste omvandlas till siffror när medelbetyg ska beräknas. Våra grannländer Finland, Norge, Island och Danmark har sifferbetyg. Dock har Danmark även ECTS–system med bokstäver, där Fx ger 0 poäng och F ger minus 3 poäng. Hur kan ett barn ha en begåvning som är negativ? 
I 32 år (1962-1994) hade vi i Sverige sifferbetyg och talade inte om att elever var underkända. Man visste att vuxnas längd, nyföddas födelsevikt, liksom intelligens följder en normalfördelningskurva. När litermåttet är fullt får man inte i mer. Vi måste acceptera att vissa barn har låg intelligens.
I Danmark ska lärarna eftersträva en betygssättning där elevernas betyg faller ut i enlighet med en normalfördelningskurva. I Norge finns inga underkända betyg i grundskolan. Det lägsta betyget betraktas som ”mycket låg kompetens”.
Om vi vuxna stämplar elever som underkända i ett ämne och sedan tror att de ska bli godkända bara de skriver omprov efter omprov, så tror vi att det inte finns elever som har låg begåvning. Kanske eleverna trilskas eller är lata. I så fall skulle kurvan för intelligens bli en avhuggen normalfördelning.
Ett barn kan bättre acceptera betyget 1 och säga ”jag är inte bra i matte, men jag har 4 i idrott och 3 i slöjd. Då mår barnet bra.
Låt oss få tillbaka betygssystemet 1–5 med en normalfördelning över hela Sverige. Då får vi sifferbetyg liksom övriga nordiska länder.