När bussen svänger ut på riksvägen öppnar sig ett scenario av till synes oändliga bilköer bort mot horisonten. Åt båda håll och i dubbla filer för att vara beredd att köra om bilen bredvid när trafikljusen slår om. En och en, ibland två i framsätet men sällan fullsatt. Alla denna trafik som i rusningstid bara pågår och pågår, dag ut och dag in.
Hur bostadsområden planerats, gator och vägar dragits, affärer och köpcentra etablerat sig har utgått från att det är med bilen vi ska ta oss fram. Men detta bilsamhälle som vi byggt in oss i börjar med rätta ifrågasättas och de som kan låter bilen stå, går eller cyklar korta sträckor. El-bil är fint för dem som har råd.
”Så mycket minskar utsläppen när jobbresorna blir färre” var rubriken på en artikel som DN presenterade 24 augusti. Med anonymiserade mobildata från Telia och med hjälp av ett klimatanalysverktyg byggt på ”Cero-modellen” utvecklat på KTH (Kungliga tekniska högskolan) kunde reseanalysen av invånare i Stockholms län visa att bilen var det vanligaste färdmedlet med 46 procent följt av 24 procent som reser kollektivt och 22 respektive 8 procent för gående respektive cyklister. Analysverktyget gör det möjligt att statistiskt beräkna vilka färdmedel man använder på olika sträckor och hur stora utsläppen blir.
I Arenastaden, Stockholm, har ett antal företag såsom fastighetsbolag, kommuner och operatörer i kollektivtrafiken gått samman för att försöka minska utsläppen för sina anställda. Ett par räkneexempel är att utsläppen skulle minska med 1 procent om 106 bilister tog sig till jobbet kollektivt eller att 196 bilister började samåka.
Klimatkrisen har lämnat olycksbådande spår denna sommar. Torka följt av hällregn och översvämningar är exempel på extremväder som forskningen varnat för i åratal. Skrämmande väderhändelser som kommer att upprepas.
Bilens storhetstid är över. Vi vet att privatbilismen släpper ut cirka 20 procent av all koldioxid i Sverige. Alla bensin- eller dieselbilar kan inte ersättas av el-bilar. Alla kan inte gå eller cykla till jobbet eller affären. Stora delar av privatbilismen behöver ersättas av kollektiva lösningar. Buss och tåg måste bli mer tillgängliga och till en lägre biljettpris. Som beskrivits ovan finns det verktyg som kollektivtrafiken kan använda att beräkna exempelvis vilka områden och sträckor som belastas när under dagen och planera avgångar därefter.
Politiken måste planera enligt nya och långsiktiga ekonomiska lösningar, bortom bilen, för att tillgodose medborgarnas behov av transporter som gäller både för stad och landsbygd. Vi har så mycket att vinna på att komma bort från privatbilismen: bättre hälsa för barn och vuxna, färre partiklar och mindre mängd hälsovådliga avgaser och trivsammare miljö i stan.