Ett talande skrivbord har snabbt gått i reträtt efter stora protester. Det handlar om Skolverkets förslag på ändring av timplan för ämnet bild, där enligt förslaget, undervisningstiden skulle minskas rejält i högstadiet. Detta samtidigt som samhällets bildflöde blir bara mer och mer.
Jag ifrågasätter om berörda personer för förslaget vet vad man talar om.
Det finns många aspekter för ämnet, listan kan göras lång. Ämnet utgör för det första, ett av våra kulturella uttryck både att uttrycka sig i och att förstå andras bilder. Det ska ge inblick i olika länders kulturarv. Det ska skapa kreativa, självständiga individer med kritiskt tänkande.
Bild är ett språk, likväl för mindre barn som för lite äldre där ungdomar, där ett mer moget resonemang kan utföras.
Dagens nya tekniker måste få sitt fotfäste i bildskapandet där möjligheterna blir synliggjorda.
I motsats till konsumerade skolämnen bidrar ämnet till kreativa handlingar för den högra hjärnhalvan.
Elevers ovetande förmåga att kunna skapa något bra och uttrycksfull med handen skapar styrka och tillit.
Ämnet fångar upp många elevers självkänsla då inte den teoretiska delen är helt utvecklad. Detta i en allt mer och mer teoretiserad skolvärld.
Ämnets stora dilemma, för att nå individen är i många fall skolans syn och okunskap på ämnet. Det förekommer allt för ofta med för stora elevgrupper som vanligen är runt 30 elever.
Problemet för ämnet är i stället många gånger synen på ämnet, skolledningar och schemaläggningar.
För en högre kvalitet för ämnet krävs i stället för nedskärning, en upprustning för elevens/individens och framtidens bästa.
Elever älskar ämnet, att få vara skapande, kunna uttrycka sig i bild - ett av världens största språk.