Trygghet, kärlek, möjlighet att få plats att utvecklas till kloka individer. Det är just vad jag upplever att mitt barn får hos sina dagbarnvårdare i Österunda.
För 14 månader sedan fick vi föräldrar veta att verksamheten skulle läggas ner. Efter många möten och mycket ovisshet fick vi beskedet att verksamheten skulle få vara kvar. Glada och lättade blev vi alla, föräldrar, personal och barn
Nu ligger åter förslag på att stänga verksamheten för att spara pengar.
Vart tar tryggheten vägen? Beslut som inte är långsiktigare än ett par månader. Var finns kärleken och respekten för barnen?
Hur ser verkligheten ut? Finns det plats för våra barn att få utvecklas i kommunens redan överbelastade förskolor?