På organisationen Suicide Zeros hemsida går det att läsa att över 50 procent av personer mellan 16 och 29 år uppger att de lider av, och ofta har problem med ångest och nedstämdhet. Att psykisk ohälsa är ett tabubelagt ämne är inte en nyhet för någon. Skolan borde därför bli en plats där detta kan diskuteras öppet, för att personer som känner en stor skam inför att våga prata med sina föräldrar om sitt psykiska mående ska få hjälp och information från annat håll. I en drömvärld är ett moment om psykisk ohälsa, vad det är, vart man kan vända sig och vilka varningstecken som finns inskrivet i läroplanen för Idrott och hälsa i både grundskolan och gymnasiet.
I Lgr22 står följande för ämnet Idrott och hälsa ”Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla kunskaper om vad som påverkar den fysiska förmågan samt kunskaper om hur rörelse och rörelseaktiviteter förhåller sig till fysisk, psykisk och social hälsa.” men det anspelar endast på att elever ska lära sig om psykisk ohälsa i relation till fysisk aktivitet. Inte ett ord nämns om att undervisning ska bedrivas gällande vad psykisk ohälsa är i praktiken och vad man kan göra mot det.
Men vi kan inte vänta på att det blir verklighet. Vi måste börja någonstans redan nu och att bara ha en lektion eller ägna en timme av klasstiden åt detta är ett steg på vägen. Jag önskar att alla högstadie- och gymnasieelever fick lära sig om att psykisk ohälsa inte är något självvalt, att det finns hjälp att få från till exempel Ungdomsmottagningen eller BUP och vad man ska hålla koll på hos sina vänner och klasskompisar för att upptäcka psykisk ohälsa innan det är för sent.
Jag tror att detta hade fått en positiv effekt från flera perspektiv. En elev som lider av psykisk ohälsa hade kanske vågat söka hjälp eller prata med någon, men även en elev som inte lider av psykisk ohälsa hade påverkats av detta. Den får ökad förståelse för ämnet och kan bli mer uppmärksam på varningstecken hos andra runt omkring sig.
En dag ska vi lyckas bryta tabun gällande psykisk ohälsa helt, och att antalet självmord per år ska vara 0. Alla – oavsett ålder, kön och bakgrund ska kunna vara ärliga mot personerna i sin omgivning om hur de mår, våga söka hjälp och inte känna sig ensamma i sina tankar.