Inför de kommande budgetförhandlingarna utlovas reformer i storleksordningen 25 miljarder kronor, meddelade finansminister Magdalena Andersson (S) under en pressträff på Harpsund i veckan. Konjunkturinstitutet har tidigare sagt att reformutrymmet är ”i princip noll”, men myndigheten spådde ändå att regeringen skulle komma att trolla fram 20 miljarder kronor för reformer. Nu blev det alltså ytterligare 5 miljarder. Med en stundande lågkonjunktur är det viktigare än någonsin att pengarna används på rätt sätt och går till rätt saker. Men risken är att stora delar av reformutrymmet kommer slarvas bort på sådant som friår som bara kostar pengar och klimatkliv som inte minskar utsläppen.
Flera reformer är man redan överens om. Värnskatten tas bort och skatten för pensionärer sänks. Det är välkomna reformer som tillsammans innebär minskade intäkter på runt 10 miljarder kronor, även om finansdepartementet i somras konstaterade att slopandet av värnskatten är självfinansierande på några års sikt.
Friåret däremot har prövats förut och sannolikt tror ingen utom Miljöpartiet att få några positiva effekter. Friåret bygger på den felaktiga tanken att antalet jobb är någonting statiskt och att en person måste lämna arbetslivet för att någon annan ska komma in på arbetsmarknaden. Senast det begav sig gav friåret varken fler arbetade timmar, minskad sjukfrånvaro eller minskad arbetslöshet. Däremot valde de som utnyttjat möjligheten till friår att gå i pension tidigare. SKL har varnat för att friåret kommer att förvärra arbetskraftsbristen i välfärden och Saco varnar för att det riskerar att undergräva socialförsäkringssystemen.
Miljöpartiets andra käpphäst i budgetförhandlingarna, klimatklivet, har fått svidande kritik från expertmyndigheter som Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen. Även om man bortser från huvudlösa satsningar på exempelvis klimatångestterapi går stora delar av anslagen till åtgärder som ändå hade genomförts, som laddstolpar till privatpersoner eller byten av gamla oljepannor som hade skett även utan statliga bidrag.
Med lågkonjunkturen runt hörnet har Sverige inte råd att slarva bort reformutrymmet. Nu gäller det att fokusera på att säkerställa adekvat finansiering av statens kärnuppgifter och strukturreformer som främjar företagande, tillväxt och arbete. Det kommer att behövas när konjunkturen viker. Och någonting annat har vi inte råd med.