Förr eller senare kommer vi att begrava en anhörig. Döden berör oss alla. I Sverige blir det mer och mer vanligt att en person begravs utan ceremoni, det vill säga att kistan går till krematoriet eller kyrkogården utan att vi har tagit ett sista farväl av den avlidne.
Ordstävet ”det är aldrig för sent” stämmer inte alltid. Efter en begravning utan ceremoni är det definitivt för sent att ångra sig och göra om. Idag väljer 94 procent att ha en begravningsceremoni men siffran faller snabbt.
Avskedet består allt oftare av ett telefonsamtal till en begravningsbyrå, som hjälper till med kista och transport mellan sjukhuset och krematoriet.
Hur har det blivit så här illa? Att skylla på en stressig tillvaro verkar helt absurt, ändå är det ofta så. Almanackan tillåter inte en dag för att ta farväl av en av de personer som har älskat dig mest. Begravningsentreprenörer jag träffat vittnar om hur en stor del av tiden i mötet med anhöriga på begravningsbyrån går till att synka kalendrar.
En annan orsak är nya familjekonstellationer med olika viljor att ta hänsyn till. Nya äkta makar, särkullsbarn. Istället för att gräva ned stridsyxan fattar man det oåterkalleliga beslutet att välja det enklaste alternativet – ingenting.
Jag kan inte räkna alla gånger jag fått höra: ”Jag förstod inte förrän efteråt att vi borde ha tagit ett riktigt och värdigt farväl av min mamma”. Efter att själv ha begravt båda mina föräldrar på ett fint, glädjefyllt och personligt sätt – vi spelar fortfarande den coola spellistan från pappas begravning på middagar – känner jag djup medkänsla när någon ger uttryck för den här typen av ånger. Men det är för sent att vara efterklok.
Så vem står i centrum vid en begravning i Sverige idag? Paradoxalt nog är det helt enkelt de efterlevande. Detta bevisas av den långa tiden mellan dödsfall och begravning där vi svenskar på ett synnerligen osmickrande sätt är unika i världen.
Hur skamfullt är det inte att riksdagen år 2012 tvingades lagstadga om att det får gå högst trettio dagar mellan dödsfall och gravsättning/kremering? Detta för att få folk att begrava sina anhöriga inom rimlig tid.
Varför är det så viktigt med en begravningsceremoni? Att vi ska hedra en älskad person på bästa sätt känns självklart. En vacker och personlig begravning är ett viktigt sätt för att bearbeta sorgen och ge oss ett fint sista minne av någon som har betytt mycket för oss.
Det är inte bara antalet begravningsceremonier som minskar. Antalet deltagare på begravningar blir också färre och färre. Idag kommer i genomsnitt 24 gäster jämfört med 49 personer år 1991. Jämför vi med Norge är det så många som 117 (!) personer i genomsnitt som kommer för att hedra en avliden person.
Det sägs att våra begravningar i alla tider har präglats av hur ett samhälle mår. För bara trettio år sedan såg det alltså helt annorlunda ut i Sverige. Man behöver inte vara raketforskare för att kunna räkna ut hur framtiden blir om det fortsätter så här.