Alla hyllar frivilligheten, men ingen ger stöd till en långsiktig finansiering. Det är dags för regeringen att ta våra frivilligas insatser på allvar
Nyligen ordnades den internationella frivilligdagen instiftad av FN:s generalförsamling för att lyfta fram värdet av det engagemang som görs genom frivilliga insatser och visa på vad frivilliga tillsammans kan åstadkomma för att öka livskvaliteten i samhället. Syftet med frivilligdagen är att lyfta fram och hylla allt ideellt arbete.
Riksförbundet Sveriges frivilligcentraler och frivilligsamordnarnas förbundsmedlemmar har tillsammans mångårig erfarenhet av att samordna tusentals frivilligas och deras frivilligsamordnares insatser över hela Sverige.
Förbundens ansvar är att på riksnivå bevaka och följa den politik som berör detta arbete, utbilda frivilligsamordnare, sprida information, inbjuda till inspirationsmöten, samt agera bollplank vid start av ny verksamhet eller vid nyanställningar.
Det finns i dag ingen statlig finansiering till dessa förbund, vars verksamhet riktar sig till många olika målgrupper samtidigt. Vi passar inte in i det ”stuprörstänkande” som finns för bidragsfördelning på statlig nivå. Nu vill vi att en lösning kommer till stånd, där företrädare i regering och riksdag, likt vårt grannland Norge, skapar vägar för att ge ett statligt stöd till förbunden, ett livsviktigt stöd för att få kontinuitet och hållbarhet i verksamheten ute i landet.
Verksamheten i förbunden bygger i dag på engagemang från medlemsorganisationer och enskilda medlemmar. Det finns ingen anställd på förbundsnivå utan allt arbete i förbunden görs av de frivilligsamordnare eller styrelsemedlemmar som har möjlighet att utöver sitt lokala arbete engagera sig på förbundsnivå. Detta håller inte i längden.
På de orter där frivilligcentraler eller frivilligverksamheter finns, rekryteras frivilliga som kan hjälpa till med inkludering av nyanlända, med stöd till familjer, mötesplatser för ensamma, hjälp och stöd till människor med psykisk ohälsa med mera. Varje verksamhet har sitt eget unika upplägg och anpassar ofta sin verksamhet efter de behov som finns i samhället.
I takt med att antalet äldre ökar i vårt land, blir frågan om frivilliga insatser riktade till denna målgrupp ännu mer central. Volontärernas uppgift är då att skingra ensamhet och isolering, hjälpa till med ledsagningar till sjukhusbesök när anhöriga inte finns eller har tid att följa med. Volontärer ordnar även gruppaktiviteter för de äldre på träffpunkter eller vård- och omsorgsboenden.
En stor del av landets kommuner har insett, att utan frivilliga som ger av sin tid och sitt engagemang, så far många personer mycket illa. Om politiker menar allvar med lovorden vi ofta får, så vore det önskvärt att ett statligt stöd införs till Frivilligcentralernas och frivilligsamordnarnas förbund.