I går lämnade oss en politiker i högsta världsklass. En intelligent person som tog mänsklighetens sårbarhet och lidande till sitt hjärta.
Kofi Annan införde i FNs ledarskap mer personlighet, medlidande och medkänsla med de utsatta människorna i världen. Kanske därför var han en av de mest respekterade ledarna i FN genom historien.
En brinnande fråga som människorna återkom att ställa sig själva – varför minskar inte antalet utsatta folk i världen hur än internationella världsorganisationer som FN, Human Rights Watch, Amnesty Internationell, Freedom House kämpar med frågan?
Är det inte dags att göra vad majoriteten av mänskligheten har väntat i årtionden från FNs sida, nämligen inte tigga tårögd, men förplikta alla sina medlemsländer att införa yttrandefrihet och pressfrihet, ett mångpartisystem, demokratiska valsystem av parlamentet?
Egentligen ville jag ställa den frågan direkt till Kofi Annan för nästan precis 20 år sedan den 10 december 1998, på slottet Chaillot i Paris, där jag hade möjligheten att under Human Rights Defenders Summit vid 50 årsfirandet av proklamationen av av de mänskliga rättigheterna. Under jubileumsdagarna hade jag möjlighet att träffa Kofi Annan. Men jag fick inte ställa de frågor jag tänkt, han hade kommit från New York bara för några timmar för att hålla ett tal inför oss deltagare och därefter flyga tillbaka. Vi 300 hundra utvalda defenders från hela världen fick bara lyssna på generalsekreterarens tal och vara nöjda.
Kofi Annan stod framför oss och berättade med mjukt röst, mänsklig och fullt med medlidande för de utsattas skull om mänsklighetens aktuella problem, värdet av de allmängiltiga rättigheterna som godkändes den 10 december 1948 för en ljusare och mer hoppfull framtid för mänsklighetens krokiga bana.
Jag minns Kofi Annan som en intelligent och mycket mänsklig person. En man som lyfte upp FNs roll i världen under sina tio år som ordförande.
De brinnande problem som stod inför mänskligheten, vilka fanns före Kofis ledarskap, finns alltjämt kvar efter hans bortgång. Det är viktigt för oss alla att förstå vår egna roll i världshistorien att det är vi som tillsammans ska göra världen tryggare, säkrare och bättre. Vi vanliga människor. Allas insats är viktigt för att världen ska bli en smula bättre från generation till generation.
Må du vila i fred, käre Kofi Annan, du gjorde allt du kunde för att vi ska leva i bättre värld. Vi har en uppgift att fortsätta ditt arbete.