Sveriges försvar består av människor. Människor som förväntas offra mycket – i värsta fall sina liv – i försvaret av vårt land. Oftast till en lön som inte är i närheten av att motsvara deras insats. Därför driver Officersförbundet kampanjen ”Försvara Försvaret” – ett upprop till våra folkvalda att satsa på den militära personalen. För utan människor, inget försvar.
Så är den då här, Försvarsberedningens slutrapport. Kollapsen kring den politiska enigheten är bara att beklaga, men denna till trots pekar allt på att det svenska försvaret kommer att förstärkas under kommande år.
Försvarsberedningen rapport är ett gediget dokument, där Officersförbundet kan ställa sig bakom många av de slutsatser som dras om behov av förstärkningar av försvarsförmågan.
Olyckligt är dock att inte större tyngd läggs på frågan om Försvarsmaktens verkliga ödesfråga - personalförsörjningen. För att lösa den finns inte en patentlösning, men en avgörande faktor är att löner och incitament ses över, vilket beredningen också rekommenderar. Beredningen konstaterar också att det är en fråga för arbetsmarknadens parter att reglera. Men om Försvarsmakten vägrar att inse att löner och villkor är en avgörande faktor för att lämpliga personer ska välja yrket måste politiken ta sitt ansvar. Det ansvaret innebär att skjuta till medel till myndigheten för att rimlig lön skall kunna sättas och peka ut området som särskilt prioriterat.
”Lön är inte en avgörande faktor för att ta anställning i Försvarsmakten”, är en fras vi hört alltför ofta från representanter från Försvarsmaktens ledning. Och det har de nog alldeles rätt i. Ingen av oss militärer har valt yrket för att göra oss en förmögenhet. Men man ska kunna leva drägliga liv, man ska ha en lön som inte ligger tusentals kronor under vad den gör om man kliver ur uniformen och tar ett civilt jobb.
Två av tre officerare hade enligt vår medlemsundersökning funderat på att sluta under 2017, en av fyra hade ofta funderat på att sluta. Bland dem som varit anställda 3-9 år, en grupp som Försvarsmakten absolut inte har råd att förlora, var det fler än fyra av tio som ofta funderat på att sluta det senaste året.
Det råder redan en skriande personalbrist inom försvaret. Hälften av alla officerare uppnår pensionsålder de närmaste tio åren, och Försvarsmakten har inget år lyckats med den rekrytering som krävs för att fylla framtida behov.
Så vem ska då hantera all den där dyra, avancerade materielen, när alla människor gör något annat? För 325 miljoner kronor, en halv procent av försvarsbudgeten, kan vi göra de allra nödvändigaste justeringarna av löneläget, så att fler ska välja och stanna i Försvarsmakten. Hittills har den investeringen uteblivit, men vi fortsätter kämpa.
Från och med nu och fram till dess riksdagen fattar nästa försvarsbeslut om ett år, kommer vår ständiga uppmaning till Sveriges politiker vara: Försvara Försvaret! Värna försvarets viktigaste resurs, människorna som verkar i det. För utan människor – inget försvar.