Den filmskapare som jag hållit högst alltsedan jag var väldigt ung är Ingmar Bergman. Mästerverket Smultronstället från ’57 gjorde ett väldigt starkt intryck då jag såg den i tonåren. Denna roadmovie med giganten Victor Sjöström i en enastående sorti efter sin unika karriär, är oerhört gripande.
Sedan dess har jag sett alla filmer, samt Dramatenuppsättningarna. Jag har stött på en del som tycker att hans filmer är dystra och ångestfyllda trots att de bara sett ett fåtal. Några kan vara tungsinta, men det bör man klara av. De har oftast mest att ge med sitt djup.
Många är ganska lättsamma, och vissa av komedierna var, och är, väldigt populära. Filmerna har betytt enormt mycket för mig, särskilt mästerverk som Persona, Såsom i en spegel, Höstsonaten, Det sjunde inseglet, och även nästan alla andra.
Den 14 juli är vi många runt om i världen som hyllar mästerregissören Ingmar Bergman på dennes 100-årsdag – en av de svenskar vi kan vara mest stolta över.